Har fått nog

"Allt sedan Vimmerby kommuns nya reningsverk togs i bruk så har undertecknade fastighetsägare med familjer haft besvär med äcklig lukt därifrån. Vi har flera gånger muntligen påtalat detta för de som jobbar vid verket samt för kommunala tjänstemän som har med sakfrågan att göra. Varje gång har vi fått besked om att försök pågår för att förbättra förhållandet med den dåliga lukten - men utan resultat hitintills."
Så står det i en skrivelse som sju fastighetsägare i reningsverkets närhet skickat till kommunstyrelsen i Vimmerby.
Men det är ingen ny skrivelse. Den skickades i september 1984. För 28 år sedan.
Boje och Inger Berg flyttade in i sitt nybyggda hus på Brogatan 1965. När det nya ombyggda reningsverket togs i bruk i början av 1980-talet började också en till synes oändlig och ojämn kamp mot kommunen.
- Ja, usch, vad det har luktat. Vi klagade ofta, och jag tycker så synd om dem att de ska ha det likadant i dag, säger Inger Berg, som numera bor i en annan del av stan.

"Går inte att vara ute"
Nu är det alltså dottersonen Mikael Rinaldo och hans fru Angelica och deras barn som bor i huset och fått ärva stanken.
De och grannarna Michael och Jeanette Kindhag, Lars Solnevik och Ann-Louise Söderholm samt Leif Axelsson har samlats över en kopp kaffe. De har alla sina berättelser om hur lukten påverkar vardagslivet. För stunden går det att sitta ute.
"Men kom hit i kväll - då kan det vara något helt annat... ibland håller man på att spy."
- När det är som allra värst och man kommer hem med bilen är det bara att ta ett djupt andetag och rusa in i huset.
Sommarkvällen må aldrig vara så varm - öppna dörrar och fönster är inte att tänka på de kvällar det stinker, och det kan vara flera gånger i veckan. Att sitta ute och äta gör man heller inte frivilligt.
- Och det är ju pinsamt att bjuda hem folk. Det skulle vara om man bjuder på surströmming i så fall...