Lina Westerlund skulle bli musikalstjärna, tänkte hon. Men efter att ha spelat fars hemma i Finland kom skådespeleriet att bli viktigare.
Skådisarna som gör sagor till verklighet kommer från olika delar av Sverige. Men Lina Westerlund är den första skådespelaren från Finland. Hon är född och uppvuxen i Borgå, fem mil utanför Helsingfors. Musikalstjärna ville hon bli.
– Jag har alltid älskat att stå på scen, och framförallt älskat att sjunga. När jag spelade fars i Finland tändes en glöd för teater och jag fick nys om musikallinjen på Wendelsbergs folkhögskola i Göteborg, en utbildning som verkade passa mig. Så jag flyttade till Sverige 2020.
Utbildningen fokuserade mycket på teater och improvisation. När den gick mot sitt slut gick snacket om vilka skolor och jobb som fanns att söka.
– Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby kom på tal. Jag kände till parken, men hade ingen relation till den, hade aldrig varit här innan. Så jag kom till audition ganska blank. Jag tror det var till min fördel. Jag var inte så nervös, kände bara att jag skulle ha lite kul. Och jag kände att just rollen som Pippi var klockren.
"Jag vet inte vad jag har för drömmar, jag vill testa på allt som har med skådespeleri att göra".
Hon fick den. Nu är hon inne på andra sommaren, har blivit varm i kläderna och flätorna har bleknat till en röd nyans som känns som den vore hennes.
– Det bästa med Pippi är att man får dra fram den där ungen man har i sig, som man kanske trycker bort när man blir vuxen. Att vara vuxen är att tränga undan alla impulser, inte ta så mycket plats. Fast det är ju fruktansvärt tråkigt.
Rätta in sig i ledet?
– Exakt. Passa in. Det gör inte Pippi. Hon kan göra vad som helst, man får öppna alla spjäll i huvudet och bara släppa ut allt som finns. I början var det lite svårt, att inse att jag för göra vad jag vill. Jag får gå från att vara en anständig vuxen, så gott man nu var det, till att bli nioåring. Och vara det, fullt ut. Men det passar mig, jag har nog alltid haft lite Pippi inom mig.
Pippi tar hand om bovarna Dunder-Karlsson och Blom på sitt alldeles speciella vis.
Världens starkaste tjej kastar runt Dunder-Karlsson och Blom så det visslar om det, publiken skrattar och applåderar och när föreställningen rundas av med ”nu får ni komma in hit och leka” är det som att dra proppen ur en flaska. Alla vill hälsa på hos Pippi Långstrump.
– Improvisationen, mötet och leken är jätteviktigt. Det är ju det som gör att det här blir på riktigt, inte bara ”vi har sett en föreställning och så gick Pippi iväg”. Man får träffa henne, man får se hur hon bor, man får leka med henne. Det blir äkta, säger Lina Westerlund.
Pippi är älskad kändis vare sig det är en femåring, föräldrar eller mor- och farföräldrar som står framför henne. Och oavsett varifrån de kommer.
Många vill ha en kram av världens starkaste tjej. "Man känner sig ganska viktig, faktiskt, det märks hur stor Pippi är för så många".
– Precis som här är Pippi jättestor i Finland, hon är stor över hela världen. Jag har funderat på om det finns någon annan sagokaraktär, förutom någon Disneyfigur kanske, som har så stor spridning. Jag har inte riktigt kommit på någon. Alla vet vem hon är, och hon håller än, efter snart 80 år.
Spelar det någon roll att du är finsk?
– Kanske den finska sisun, haha. Ibland känner jag verkligen det, inte för att det är så typiskt finskt att våga ta plats, men att våga visa ”det här är jag och så är det med det”, det finns en finsk stolthet och inre glöd, tror jag.
"De andra, mer vuxna, kvinnliga och moderliga rollerna i parken känns ganska långt från mig. En sprallig 9-åring känns klockrent."
Språkligt är det bara en bonus, tycker hon. Hon tillhör den minoritet i Finland som har svenska som modersmål. I roll pratar hon rikssvenska, till vardags en alltmer slipad finlandssvenska.
– Tyvärr, direkt när jag flyttade hit var det många som härmade min dialekt och påpekade hur jag pratade, så jag började nog anpassa min dialekt efter de andra. Men så fort jag pratar med min familj kommer den tillbaka.
Finskan, då?
– Jag kan finska så jag klarar mig. Alla Pippi-fraser funkar. Det uppskattas så mycket när det kommer finländare, framförallt av föräldrarna. Det är ju inget konstigt att Pippi kan lite olika språk.
I höst går flyttlasset igen. Den här gången till Stockholm, där hon kommit in på kandidatprogrammet i skådespeleri på Stockholms konstnärliga högskola. Hon är en av tolv som fått plats, av drygt tusen sökande.
Efter föreställningen får de barn som vill testa Pippis fiskdamm, där man kan få de mest märkliga skatter i håven.
– Det var också en sån där grej där jag var oförberedd och bara ”äh, jag prövar och ser hur långt det går” och så kom jag in. Då kör vi på det. Jag vill testa på allt som har med skådespeleri att, det är ju så väldigt brett och testar jag så mycket som möjligt tänker jag att jag kanske hittar rätt väg.
Nästan så man hör en välbekant undermening.
”Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag helt säkert!”
"Täältä tulee Peppi Pitkätossu!" Pippi är jättestor även i Finland, säger Lina Westerlund från Borgå, som gör andra sommaren som Pippi i Astrid Lindgrens Värld. (Vad det står i första meningen? "Här kommer Pippi Långstrump")
"Har du fyllt tio år?" "Nej, men i höst", svarar Pippi. Det viktiga mötet och interaktionen får stort fokus i miljöerna. Så många barn som möjligt ska gå därifrån med minnet av att de fått träffa Pippi på riktigt.
Lugnare dagar är det enkelt att tillmötesgå alla som vill ta en bild med Pippi. När det är högtryck och flera tusen i publiken försöker skådisarna leda in på lek mer än fotokö.
Lina Westerlund hamnade i Sverige när hon fick nys om en musikalutbildning i Göteborg. Efter Vimmerby går flyttlasset vidare till Stockholm, där hon fått en av de eftertraktade platserna på scenskolan.
Pippi funkar fortfarande, efter snart 80 år. "Jag tror att det är det här med att ta plats, att krossa den vuxna hierarkin. Hon bryr sig ju verkligen inte om att det är poliser och barnavårdsnämnder som kommer och försöker få henne att rätta in sig, hon ska ha det på sitt sätt. Jag tror det är väldigt fint för barn att se, och roligt också framförallt, eftersom man får lära sig från så tidig ålder att man ska vara på ett visst sätt. Hon går raka motsatsen från det."
Lina Westerlund trivs som fisken i vattnet i Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld. "Här är underbart, jag känner mig som hemma. Kollegorna är så fina och stöttande, det känns som en helt egen värld."
Om någon skulle tveka.