Stora landsvägen norrut från Vimmerby delade sig vid Snippen i tu: en gick förbi Näs mot Södra Vi och en mot Stenbäcksroten. Genom en hage kunde barnen från Näs springa till de tre husen i Stenbäcksroten och vidare till Vendladalssjön där tre små stugor låg. Stugor med endast ett rum och utan en järnspis – där maten lagades över en öppen härd. Det var Kaffekäringeras, Vendladal och Norra Liljerum – där Ida bodde. 

Ida kom ofta och hjälpte till med byk och ibland även slakt på Näs. I sin bok "Det var en gång en gård" beskriver Stina Hergin henne som ett varmt inslag i deras barndom och att hon stundtals fick rycka in som barnflicka. Hergin berättar också att Ida brukade stå och lyssna när barnen på Näs bad sina böner och sjöng religiösa sånger. Hon ska då ha sagt: "Det var som att höra änglar sjunga". För den som kan sin Astrid Lindgren kan man nog hitta en likhet eller två med både Krösa-Maja och Linus-Ida. 

Huset nuvarande ägare familjen, Rundberg Greén, köpte huset av Olof (Olle) Johansson i december 2013. Paret vände då hemåt efter många år i Göteborg och de var dessutom ett barn rikare. Huset visste de från början att de ville blåsa ur totalt så inflyttningen kunde ske först under 2014.

– Det är inte så länge sedan ändå om man tänker efter på allt vi hunnit med, säger Sara Rundberg Greén. 

Förra ägaren Olle och hans bror ägde och bodde i varsitt hus bredvid varandra, men när familjen tog över fanns bara broderns fru Mildred, Mimmi, kvar i grannhuset.

– Hon var över 90 år men hon var ute och sågade i björkarna och hade sig. Pigg som bara den.

I Mildreds hus hängde ett foto av henne själv och Astrid Lindgren.

– "Det är min kompis" sa hon och det berättade Olle sen också att så länge Astrid levde så kom hon alltid och besökte dem i de här husen. Då berättade hon också om de tanterna som bodde här innan som är inspirationen till Krösa-Maja, säger Sara.

– Astrid och hennes systrar älskade bullarna här tydligen.

När familjen köpte huset gick det fortfarande får mellan den egna tomten och grannens och det var den äldre lantliga charmen mitt i stan som sålde in huset – även om det för blotta ögat var svårt att se all potential från början.

– Det var 60-tals renoverat innan men hela huset är byggt av timmer, det förstod vi inte när vi började riva först. Så det är verkligen en gammal timmerstuga.

Familjen har inte bara fokuserat på de större renoveringarna utan de har även lagt tid på att få till detaljerna.

– Dörrarna har jag köpt på blocket, gamla spegeldörrar för att få rätt känsla.

En stor del av den omfattande renovering som gjorts har gått till att just bevara.

– Murstocken är där den alltid har varit och vi ville ju bevara känslan med det här röda så huset är falurött med vita knutar. Vi har försökt bevara det gamla och känslan. Det är en själ i gamla hus, med det här skeva och sneda. Jag gillar det. Som den där stolpen där, säger Sara och pekar i matsalen.

– Då fick vi lägga golvet runt den. Men det är charmigt på något sätt snarare än att man måste ta bort. 

Huset är inte så stort – och med en trapp brantare än en svart slalompist– så från början öppnade man upp ända till nock i matsalen men när familjen fick tillökning igen fick man prioritera om för att få ett sovrum till.

– Men en dag ska jag öppna upp igen, säger Sara.