Siv Johansson och Alice Strömdahl ett härligt exempel på hur mycket det kan betyda att ha någon som följt en genom hela livet. I år har de fyllt 90 och har varit kompisar längre än de minns.
– Våra föräldrar umgicks, så vi har alltid känt varandra och bästisar blev vi redan när vi var små. Allt gjorde vi tillsammans. Man kunde inte gå och köpa en penna utan att ringa den andra och fråga om hon skulle hänga med, säger Alice.
Mycket påhitt
De gick i samma klass i skolan, har gift sig, blivit mammor, fått barnbarn och barnbarnsbarn, blivit änkor, sålt sina hus och nu bor de på Granen. Siv flyttade in i september i fjol och Alice i september i år.
– Vi fick motsvarande lägenheter i A- och B-huset och här sitter vi och har det så bra, det är rena rama lyxlivet.
Livet har rullat på och varje fas har sin charm, tycker de.
– Men nog var barndomen och ungdomen roligast. Det var väldigt mycket påhitt. Fast, förresten, det var kul i 40-årsåldern också, när vi åkte till Mallorca och sedan har det blivit flera resor till Stockholm tillsammans.
Tillsammans med Sivs yngre syster Berit och kompisen Anne-Marie var de hemliga GG, Glada Gänget. De fyra började med symöten redan i tioårsåldern.
– Vi är precis likadana, nu som då. Jag och Berit skrattade medan Siv och Anne-Marie var flitiga och sydde och virkade. Jag har nog alltid varit lite flamsig och haft svårt att hålla mig för skratt, säger Alice.
Siv instämmer och säger att hon på den punkten är tvärtom. Annars väljer de samma ord för att beskriva den andre: "snäll och omtänksam".
– Åh, så mycket roligt vi haft. En sommar när vi fått fina blommiga klänningar i crêpe de chine, tyget kostade 13,75 metern, bestämde vi oss för att cykla ut till Krön. Det började regna något vansinnigt och klänningarna krympte framtill så de räckte inte längre än till ljumsken.
Fortfarande finns mycket att prata om.
– Det är ju inte så att samtalsämnena tar slut. Vi kan bolla och ventilera allt, både det som är roligt och det som är ledsamt. Det finns ingen annan jag kan prata med som Siv, säger Alice.
– Ibland skriver jag påminnelselappar till mig själv, om jag till exempel sett något på tv som jag vill diskutera med Alice senare, säger Siv.
Att de livslånga bästisarna fyllt 90 är svårt att tro.
– Det är ju inte lika mycket att se fram emot, det måste man erkänna. Men det är bara att acceptera eländet.
Fast visst är det lite tungt att bli gammal och inte kunna göra allt man kunde förr. Det är bara att göra det bästa av det, vi har våra rullatorer och från Granen är det så nära till allt. Ibland går vi ut på restaurang och äter gott.
Det brukar sägas att gammal kärlek aldrig rostar. Vete katten om inte gammal vänskap kan vara ännu mera rostfri.
– Att man har varit bästa vänner i 90 år kan väl inte vara så vanligt. Och kan du tänka dig, vi har aldrig någonsin varit osams.