I köket i villan i Rumskulla produceras brända mandlar på löpande band. Peter Fjellgård har haft sitt företag i fem år och trots att han närmar sig pensionsåldern vill han fortsätta utveckla företaget. "Armarna blir ju inte piggare med åren, men jag kommer köra så länge jag kan."
Bakgrunden till att han startade företaget handlade egentligen inte så mycket om en passion för mandlar, utan mer om en nyfikenhet på eget företagande.
– Att ha ett eget företag var något jag var nyfiken på. Jag ville hitta något udda, men också något som gick att göra för sig själv. Samtidigt ville jag göra något som inte skulle vara så stort, och det skulle rymmas hemma, säger Peter Fjällgård.
Produktionen sker fortfarande i liten skala hemma i det egna köket i villan i Rumskulla. Mandlarna rostas i ugn eller i panna på spisen. I framtiden kan det bli aktuellt med en lokal - om han hittar rätt plats. Periodvis blir köket nämligen ockuperat av mandlar när tillverkningen är intensiv.
I januari går han i pension från nattarbetet inom vården men kommer att fortsätta med sina politiska uppdrag. Det kommer innebära mer tid för mandelrosteriet och troligtvis en utveckling av företaget.
– Då kanske jag försöker hitta en lokal för att slippa ha allt hemma och kunna ha lite lager. Jag vill också börja göra gammaldags nougat med mandelmjöl. Men allt är en kostnadsfråga givetvis. Och samtidigt är det lite charmen med det hela att hålla det småskaligt.
Rostade mandlar är populära godsaker. Hur mycket det blir på ett år är oklart men inför den stora höstmarknaden på ALV packas ett kvarts ton.
Sedan starten har han tagit fram ett tiotal olika smaker och lyckats med kryddor som andra i branschen har svårt med. Vägen dit har bestått av mycket kokande och testande.
– Det var många kilo mandlar i soporna i början. Att göra en gammaldags bränd mandel med socker som är hård som glas var inte det jag var ute efter, utan jag ville göra andra smaker. Jag frågade försäljare ute på marknader hur man ska göra. Svaret jag fick var att det går inte.
Det är inte bara själva tillagningen som tar tid. Det är också mycket pyssel kring paketeringen.
Men Peter Fjällgård nöjde sig inte med det. Med tålamod och envishet testade han olika tillagningssätt och slut knäckte han koden och idag har han ett tiotal olika smaker i sitt sortiment. Exakt hur han lyckades är förstås en företagshemlighet.
– Nu kommer andra till mig och frågar hur man gör. Och jag säger "det går inte", för det var ju det svaret jag fick, säger han och skrattar.
Allt eftersom har de brända mandlarna blivit ett givet inslag på marknader och andra evenemang i trakten. I höst och vinter kommer Peter Fjällgård vara på plats med sitt marknadsstånd på Vimmerby marknad, höstmarknaden på Astrid Lindgrens Värld och julmarknaden på Näs - för att nämna några.
– Störst volym är det inför höstmarknaden. Då ska det fram ett kvarts ton, vilket är ungefär 3 000 strutar. Då kör jag nästan dygnet runt.
Peter Fjällgård har haft sitt mandelrosteri i fem år. I höst och vinter väntar försäljning på flera olika marknader och evenemang. "Kundkontakten är det bästa med det här, jag har aldrig tagit ut någon lön", säger han.
Det finns också utmaningar längs vägen. Pandemin satte stopp för all försäljning eftersom alla marknader och evenemang ställdes in.
– Det blev bara utgifter och inga inkomster där. Vi fortsatte ändå producera litegrann, även om det inte fanns några marknader att åka på. Sedan vände det ganska fort efter, säger Peter Fjällgård.
Men efter pandemin kom istället inflationen och prisökningarna.
– Sockret har gått upp med fem kronor kilot ungefär.
Äter du mycket mandlar själv och vilken är din personliga favorit?
– Jag har diabetes och ska egentligen inte äta för mycket. Men börjar du äta så är det kört. När det gäller favorit så är det väl lite som att fråga vilken av mina barn jag tycker bäst om. Man jag gillar den gammaldags brända mandeln och en som vi kallar original. Storsäljarna är den klassiska brända mandeln men rövarmandeln är också populär.