När vi sågs sist hade Johan, Helene och Albin Karlsson precis kommit hem med Elias. Han var knappt fem månader och det var jul. Killen vi då, något schablonmässigt, kallade en fantastisk "julklapp" har blivit en kärnfrisk, glad och oblyg ett och ett halvtåring. En Elias som säger ett klart och tydligt "mu" för allra första gången och pekar på porslinskossan med kaffemjölk på köksbordet.
Elias är en kexmaskin, visar leksaksbilar med stort allvar och låter sig jagas av storebror Albin, fem snart sex, fram och åter under skrattkvitter ända tills det blir för mycket och man måste gråta en liten, men bara liten, skvätt.
- Han vet precis vad han vill. Det kanske är det colombianska temperamentet - i alla fall skyller vi på det, säger Helene.