– När man provat på så är man fast. Det är så roligt, säger hon om hon om sin nya karriär som hon satsat på vid sidan om sin tjänst som projektledare på ett företag i Vimmerby.
Men låt oss spola tillbaka tiden till förra våren:
Då kände Josefine Johansson att något var "fel". Hon berättar att hon började må illa och fick problem med minnet. Hon beskriver att hon kunde sitta i möten men att hon ändå inte var delaktig.
– Men man vill inte erkänna det. När jag sökte sjukvården gjorde jag det för fysiska besvär, säger hon om det som visade sig vara utmattningsdepression.
– Jag har fått lära om men den hårda vägen. Jag är tacksam för det nu, för annars hade jag inte gjort det jag gör nu. Men då var det fruktansvärt jobbigt, påpekar hon.
Hon vill skapa hopp för de som hamnat i samma situation, att det finns hjälp att få och att man inte är ensam.
– Har man varit utmattad så har man med sig det hela livet. Det är lätt att falla tillbaka men man blir mer sann mot sig själv.
Hon beskriver hur hon fått tänka om och lära sig hur hon själv fungerar.
Hon har alltid tyckt om djur och har hund och katt. För henne blev djuren en väg att hitta det lugn hon behövde.
– Att vara i nuet kan vara en utmaning och det är lätt att man oroar sig för något. Men med djur måste du vara här och nu och det ger så mycket energi, säger hon.
Efter en sjukskrivning har hon sedan i somras utbildat sig till hundfrisör i Vimmerby. Hon har därefter hyrt in sig hos sin läromästare Marina Gross men har nu satsat på eget.
Du satsar i tider av corona, då många andra bromsar?
– Jag blir färdig till sommaren och tanken var inte att ha en lokal redan nu. Men när lokalen blev ledig kände jag det var en chans jag inte fick igen. Man måste våga chansa och jag jobbar med det här mer än jag tänkt, säger hon.
Den här dagen finns en ny "kund" på plats. På britsen sitter Molly, en fyra månaders nybadad liten valp som ska trimmas. Hon gnyr lite oroligt och det märks att hon är rädd för allt det nya. Josefine Johansson låter henne lukta på borste och sax, ger henne lite hundgodis, klappar henne ömsint och visar henne att ingenting är farligt. Allt får ta den tid det tar,
Hunden läser av Josefine Johansson och snart märks en stor tillit.
– Helst vill jag inte att ägarna ska vara med. Det bästa är om det bara är jag och hunden, då blir hunden mer avslappnad, säger hon.
