Alla nya äventyr börjar med ett steg. Så inleder Vimmerbyförfattaren och konstnären Hilde Hoffmann vårt samtal när hon ska berätta om sin första bok: Legenden om Gullringen. Under torsdagskvällen anordnades det boksläpp på Vimmerby bibliotek, där hon presenterade sitt litterära verk.
Idén till boken väcktes när Hoffmann under pandemin hade mycket tid till att gå runt i omgivningarna och ta in naturen. Då började intrycken vävas ihop till en saga.
– Först trodde jag att jag skrev enbart för barn, men sen förstod jag att det var för det inre barnet hos oss vuxna. Jag gjorde en tolkning av det då jag förstod att det var en spegling av mitt psyke kan man säga, säger hon.
Boken handlar om en prinsessa som ger sig ut för att medla mellan två riken och en guldring som hon tappar i en flod under resans gång har en central roll i handlingen. I grunden utgår den från en enkel legend som många har spekulerat om i Gullringen, om hur samhället fick sitt namn.
– En del säger att det var en gädda som åt upp ringen, andra säger att det var för att fälten växte i ringformationer som vi fick namnet, och ytterligare några säger att det var en prinsessa som faktiskt tappade en ring där. Jag har tagit tillfället i akt att hitta på min egen version av vad som hände.
Under skrivprocessen gjorde Hoffmann en del skuggarbete som det kallas, där hon tittade på vad hon hade i sitt omedvetna och vad samhället har i sitt omedvetna. Det resulterade i att det i bokens slut finns arbetsblad där man kan titta på karaktärerna man möter i historien för att se vad man känner igen i sig själv.
– Till exempel kanske man känner igen sig i isdrottningen som alltid vill ha kontroll och styra allt. På så sätt kan man kartlägga sin egen skugga för att slippa bli olyckligt överraskad av den.
Så den här boken som är skönlitterär blir också någon typ av självhjälpsbok?
– Ja det blir det ju. Tanken är egentligen inte min egen från början utan kommer från Carl Jung, känd inom teoretisk psykologi, vars grundidé är att om alla kan äga lite av den skugga som vi har så slipper det födas dispyter ur samhällets omedvetna skugga.
När Hoffmann under torsdagen läste högt ur sin bok fick den som lyssnade kanske en introduktion till karaktärerna, men den som vill lära känna dem och sitt eget psyke bättre får läsa boken själv.
