Mormor bodde i Stockholm och kom från en konsthandlarfamilj. När hon väntades till Vimmerby cyklade Björn ner till perrongen och mötte henne vid tåget.

– Vi var supertajta. Mormor och jag hängde ihop jämt. När jag åkte upp till Stockholm på loven gick vi runt till alla de stora antikauktionerna och alla affärer som fanns på den tiden.

Morfar hade arbetat I Kina, och som barn blev Björn intresserad av det stora landet. Så fick han syn på kinesiskt porslin – och det var som att blixten slog ner.

– Jag blev helt förtrollad. Jag lånade böcker på biblioteket och läste allt. Jag ringde chefen på Östasiatiska museet och bad honom tipsa mig om litteratur.

–Ja! Tänk att jag blev framkopplad... alla var så snälla på den tiden. Mia och Ann-Margret på biblioteket i Vimmerby var också så snälla, de hjälpte mig att hitta böcker och klippte ut artiklar som kunde intressera mig. Vuxna tog en på allvar och det är något jag beundrar mycket.

Björn Extergren klippte gräsmattor och rensade rabatter hos grannarna och sparade alla pengar han fick ihop, bara för att kunna köpa kanske en tallrik per år. Vissa skrattade åt honom, men han visste vad han ville.

– När jag var ung åkte jag på alla auktioner i Småland med mamma, och då fanns det underbart kinesiskt 1600- och 1700-talsporslin att köpa.

Efter studenten blev det flytt till Stockholm och kinesisk konsthistoria och europeisk konsthistoria. Redan under universitetstiden började han jobba åt Östasiatiska. Sedan blev det Nordéns auktioner och sedan egen firma: Bronz. Han var tidigt ute med onlineförsäljning och byggde upp ett stort kontaktnät. För tio år sen blev Björn Extergren rekryterad av Bukowskis och arbetar nu – tolv timmar om dagen, minst – som intags- och försäljningschef.

– Jag är mäklare. Jag parar ihop säljaren och köparen, och träffar de mest fantastiska människor. De finns överallt! Det blir så personligt i den här lite konstiga världen.

Han reser inom Sverige och över hela världen. Usa, Hongkong, hela Europa, och i september blir det Ryssland på inbjudan av chefen för Eremitaget. Kina förstås.

– Kinas ugnssystem är fantastiska. Det ska vara en viss typ av ved, en viss mängd syre som tillsätts. I Kina var gult den kejserliga färgen, men om det kom in för lite syre blev färgen röd. Då fick den gå på export.

– Du kan göra jordens fynd för ett par tusenlappar! Du kan hitta porslin, smycken, ett historiskt smycke för 4 000–5 000. Man ska inte stirra sig blind på pengar. Det handlar om vad sakerna kan säga oss.

– Det viktigaste är historien bakom ett föremål. Vem har ägt det? Vad finns det för story? Var det en kärleksgåva? Något som följt med hela livet? Det viktigaste är att teckna ned allt du vet. Idag är vi på väg att bli historielösa, men det finns inget ämne som är viktigare än just historia. Att veta vem man är och var man kommer ifrån. Annars kan man tappa fotfästet och det kan gå helt galet.

Det där med att tappa fotfästet verkar inte vara nån större risk för Björn Extergren, han har vetat vad han vill sen han var tonåring på Vimarskolan. På besöket hos syokonsulenten meddelade han att han ville handla med konst och antikviteter. "Jätteskoj, men det kommer du aldrig att kunna försörja dig på", sa syon.

– Men det triggade bara mig. Det här är min grej.