Kenny Fransson tillsammans med invånare i en by knappt 15 mil in i krigets Ukraina under onsdagen den 14 december..
Bussen går redan senare den här veckan och är fullpackad med förnödenheter.
– Det är elverk och så mycket mat jag får med mig. Jag har med mig så mycket att om alltihop skulle gå till en familj så skulle det räcka i tre år, säger Kenny Fransson.
Maten har köpts in av organisationen Sweden help, som Kenny är knuten till, och mycket kommer också från insamlingsvagnarna som står i många matbutiker.
– Det funkar bra men det har ju varit en del problem med snatterier. En affär har till och med tagit undan vagnen så att man istället får lämna in det man vill skänka i kassan. Då märktes direkt att det minskade lite, säger Kenny Fransson.
Vad som dock inte minskat är Kennys engagemang för de som drabbats och drabbas av kriget.
– Man är aldrig nöjd utan vill alltid göra mer. Behoven är enorma och nu håller jag bland annat på att försöka sy ihop ett nationellt utskick ihop med Sveriges bilskrotningsförbund, för att få tag i första hjälpen-lådor ur skrotade bilar, säger han.
Den kommande resan till Ukraina blir Kenny Franssons tredje och utöver det har han också varit i Polen vid två tillfällen. Han har samarbetspartners på plats men just nu ser det ut som om att han gör resan utan sällskap.
– Om man jämför med när kriget bröt ut så är situationen mycket värre nu. Man bombar över hela landet och man måste ta på allvar att man åker in i ett land i krig, säger Kenny Fransson.
Någon egen skyddsutrustning har Kenny aldrig haft men han har undersökt möjligheterna att skaffa det.
– Klasserna jag behöver säljs enbart till militär och polis, så det är lite svårt. Jag vet inte riktigt hur jag ska få fram det, säger han.
"Rädd har jag aldrig varit, inte ens när vi stod under missilanfall, och om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt varför", säger Kenny Fransson.
Han planerar inte att ta sig närmre fronten än tidigare men säger också att allt kan hända.
– Lägger man upp en plan brukar den falla ganska fort, det är bättre åka ner och improvisera och se var behoven finns. Rädd har jag aldrig varit, inte ens när vi stod under missilanfall, och om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt varför, säger han.
Kenny Fransson berättar att både han själv och hjälporganisationen kommer hålla på så länge som det behövs.
– Tittar man framåt mot ett eventuellt krigsslut kommer hjälp att behövas ett bra tag efter det också. Det här kommer inte ta slut bara för att kriget gör det och vi kommer att fortsätta hjälparbetet, säger Kenny Fransson.