Det låter nästan enkelt. Något odefinierbart i det nya landet har fått Marjan Sluimer att tänka "hemma" ända sedan hon kom hit.
- Min mamma var väldigt förtjust i Sverige - jag vet faktiskt inte riktigt varför. Vi har ju inga rötter här.
Ändå har hon tagit ett stort steg. Att flytta till ett annat land med två pojkar i skolåldern, lära sig ett nytt språk, komma in i ett litet samhälle på landet - tanken kan verka skrämmande för de flesta av oss.

Lika bra från Sverige
Men Marjan Sluimer och hennes man Sjoerd hade länge närt tanken på att lämna Willemstad mellan Rotterdam och Antwerpen. Äldste sonens astma fick dem att fundera på Sverige, där ju luften skulle vara frisk. Sjoerd Sluimer säljer värmeskåp och ugnar till laboratorier för ett tyskt företag och reser mycket - ett jobb där det inte spelar någon roll om han utgår från Holland eller Sverige. Det var bara att ta klivet.
Det tog dock sin lilla tid innan familjen Sluimer hittade rätt. Holländare är attraktiva för många svenska kommuner, som i tider med vikande befolkningssiffror försöker värva nya invånare, gärna med entreprenörsanda och spetskompetens.
- Vi tittade på olika platser och försökte känna in var det var rätt. Flera av våra vänner hade redan tidigare flyttat till Värmland, men vi ville inte bo i en liten holländsk koloni. Skulle vi komma in i det svenska samhället var det lika bra att bestämma sig för att bli så svensk det bara var möjligt. Go for it!
Att de hamnade just här får räknas till slumpen. Visst kände de till Pippi och Vimmerby. Vimmerby hade allt de kunde tänkas behöva, men de ville gärna komma en bit från stan.
När de kom till Rumskulla och såg huset på Per Erlands väg infann sig rätta känslan. Här ville de bo. I november 2007 blev det allvar.