Veronica Holmstedt, Tranås, kommer närmast från ett jobb som chef inom hemtjänsten i hemkommunen. Nu är hon ny chef för vård- och omsorgsboende i Vimmerby. "Jag trivs väldigt bra och det är mycket jag ser fram emot i jobbet."
Hon kommer direkt från ett möte. Vi tar en kopp kaffe i stadshusets cafeteria och Veronica Holmstedt säger att det gick lätt att känna sig hemma här på nya jobbet, i en ny kommun.
– Jag känner att jag hittat en plats och trivs väldigt bra i Vimmerby. Alla har varit välkomnande och tillmötesgående och det finns en stor närhet, smidighet och öppenhet.
Nya äldreomsorgschefen behöver inte slå på GPS:en för att hitta mellan Tranås och Vimmerby.
– Nej, jag har faktiskt jobbat lite här tidigare, under min tid som arbetsmarknadscoach 2008-2015. Då hade vi en del uppsagda på Ljunghäll 2008.
Det finns en del avstickare i karriären. Men det har alltid rullat tillbaka till där det började.
En praovecka på ett äldreboende hemma i Tranås när hon gick i åttan blev avgörande.
– Jag trivdes så himla bra, sedan läste jag social service, som gymnasielinjen hette då, och på det blev man vårdbiträde och jag jobbade en del under den här tiden. Jag tillhör de där som fick dispens när man var 16, för att jobba på särskilt boende. Egentligen skulle man vara 18.
Hon är undersköterska i botten, men har fyllt på med bland annat kandidatexamen i psykologi, har provat på att vara enhetschef både på boende och inom hemtjänsten och i våras såg hon det lediga jobbet i Vimmerby.
– Tjänsten lockade mig. Jag har själv haft väldigt bra chefer, överlag, och kände att jag skulle jättegärna vilja leda chefer. Jag är driven, förändringsbenägen och utvecklingssugen. Och socialförvaltningen känns som min arena.
Det är svårt att undvika ordet chef. Men Veronica Holmstedt är inte helt förtjust i det.
– Jag föredrar ledare, det ligger en annan laddning i chef. En ledare får med sig folk. Inte hundra procent, men får man med sig 80 får man vara nöjd. Delaktighet och tillitsbaserat ledarskap är jätteviktiga bitar. Det ska genomsyra hela verksamheten och är också något som Vimmerby kommun står för. Och det är också viktigt att ta diskussionen med den som inte köper allt. Vi är olika.
Att ta diskussioner är något hon har med sig sedan tidigare.
– Vi har jobbat mycket med grupprocesser och samarbete, pratat värdegrund och det har hjälpt mig jättemycket att mina medarbetare varit uppriktiga. Att som chef våga ta de här diskussionerna har gett mig styrka att lyssna in, och jag är fullt medveten om mina brister.
Vad är det för brister, det blir man ju nyfiken på.
– Jag kan vara lite snabb, har en förmåga att bli lite ”nu kör vi på”. Jag måste ta det lite lugnt. Jag tycker att den här rollen passar bra för det, jag kan presentera saker och låta alla komma fram till beslut.
"Vi måste prata om att Greta och Arne och vad alla våra boende heter behöver hjälp 24 timmar om dygnet – och vi behöver jobba 24 timmar. Men hur gör vi det på bästa sätt? Hur får vi hållbara scheman?"
Största utmaningen på nya jobbet är, inte helt överraskande, att skapa attraktiva arbetsplatser i verksamheten.
– Det är en utmaning. Kompetens och rekrytering är också en utmaning. Att använda rätt kompetens, det är viktigt.
Gör man inte det, då?
– Jo, men vi har problem och det är att vi har en låg andel undersköterskor i jämförelse med andra kommuner och riket. Hur får vi ut så mycket som möjligt av våra undersköterskor? Hur kan vi få de som är väldigt duktiga att läsa eller validera till undersköterskor?
Under senare år har det framkommit ganska mycket kritik och missnöje, både från personal och brukare. Hur skapar man en attraktiv arbetsplats?
– Vi måste prata med varandra. Vi ska jobba med friskfaktorer nu, i Suntarbetsliv tillsammans med fackliga företrädare och SKR. Fokus där är att titta på det som faktiskt fungerar och utifrån det ta oss an de andra delarna där vi har lite att jobba på.
Vad tror du är avgörande för att man ska må bättre på jobbet, vilja stanna kvar?
– Att bli sedd och bli hörd, det är i alla fall min erfarenhet. Diskussion, kommunikation och tillmötesgående är otroligt viktiga delar i det. Blir du sedd och hörd och känner att du vågar säga saker då kommer man väldigt långt. Att vända den här negativa spiralen, åtminstone få den sluta gå neråt.
Veronica Holmstedt, fick upp ögonen för äldreomsorgen redan efter en praovecka i åttan. "Jag har provat andra saker, men hela tiden längtat tillbaka."
Det finns samtal hon inte glömmer.
– På mitt förra jobb pratade jag med en ung tjej som skämdes när hon pratade om att hon jobbade i äldreomsorgen. Hon trivdes, hon ville vara kvar, men visste att andra hade en negativ inställning, förväntade sig att hon skulle tycka att det var jobbigt och att hon behövde söka sig bort. Jag tror det är det här vi behöver prata om. Skulle vi fråga ”varför jobbar du här?” tror jag de flesta skulle svara ”det är för de gamla”. Och det är det här vi måste bygga på.
Hur menar du då?
– Vi måste prata om att Greta och Arne och vad alla våra boende heter behöver hjälp 24 timmar om dygnet – och vi behöver jobba 24 timmar. Men hur gör vi det på bästa sätt? Hur får vi hållbara scheman? Nu har vi en styrgrupp som tittar på det här med arbetstider. Vi behöver prata om det som våra medarbetare känner, men vi måste också skapa en förståelse för varför vi är på arbetet. Jag vill försöka få ihop de här delarna.
Vad landade samtalet med den där tjejen i?
– Vi tog upp det på nästa arbetsplatsträff, hur viktigt det faktiskt är att vi pratar om vårt jobb ute och att man också står på sig, att kunna säga att jag förstår att andra kan tycka så här men JAG trivs. Jag ser en möjlighet i det här, jag blir glad över det där leendet man får när man kommer på morgonen. Vi måste också lyfta det som är bra, för det gör stor skillnad. Man behöver bara vända lite på kartan och titta inåt sett, vad vi faktiskt gör bra och vara stolta över det.
Det måste spela viss roll att du själv jobbat många år inom omsorgen och fått de där leendena på morgonen?
– Absolut. Och suttit där vid dödsbädden. Jobbat med människor. Det är ett jätteviktigt jobb.
Den nya socialtjänstlagen, som planeras träda i kraft i juli 2025, syftar till att göra socialtjänsten mer förebyggande, tillgänglig och kunskapsbaserad. Flexiblare arbetssätt behövs för att möta de utmaningar som socialtjänsten står inför. Det här ser hon fram emot.
– Det ska bli spännande att diskutera hur kan vi kan arbeta förebyggande och om det här med aktiverande förhållningssätt. Ibland kan man som anhörig kanske tycka att nu bor mamma på ett boende, så nu ska hon få blusen knäppt, men det handlar om att behålla sina förmågor. Att försöka så långt det går, gå så mycket du kan – det ska inte vara någon skillnad för de som bor på ett boende.
Annat att bita i är sommaren 2025.
– Det finns synpunkter och en arbetsgrupp kommer att se vad som kan bli bättre. Det kan handla om att höja standarden på introduktionen man får när man jobbar med äldre, en ökad tydlighet vad delegering handlar om och hur man som handledare kan skapa nyfikenhet att läsa till undersköterska. Semestervikarien kan vara vår framtida kollega. Det ser jag fram emot, men också att öka frisknärvaro och trivsel, skapa arbetsglädje. Det är roligt och svårt. Men jag tänker att det löser sig inte det kommande året, det är ett långsiktigt arbete vi måste jobba med.
I en tidigare intervju i Vimmerby Tidning med tillträdande kommunalrådet Cissi Hammar (S) pekar hon ut just demografin som det stora orosmolnet: ”Det känns inte som att gemene man riktigt har greppat det. Antingen har man inte engagerat sig eller så stoppar folk huvudet i sanden. Det jag är orolig för är hur vi ska lösa äldreomsorgen. Jag är inte orolig för barnen, ungdomarna och skolan, inte det minsta.”
"Fokus är att titta på det som faktiskt fungerar och utifrån det ta oss an de andra delarna där vi har lite att jobba på", säger Veronica Holmstedt, chef för vård- och omsorgsboende i Vimmerby.
Hur känner du kring det här?
– Det är klart man funderar på det. Här kan kommunen jobba med olika förebyggande hälsoprojekt och det finns också stora möjligheter med välfärdsteknik och digitala verktyg och tjänster. Erfarenheter visar att man känner sig mer fri och mer självständig, så jag tycker det är bra att Vimmerby kommun har en politisk strategi som säger ”digitalt först”. Här måste man våga.
Om du säger ”digitalt” finns det nog många som säger att de hellre vill ha mänsklig kontakt.
– Jag känner inte den oron, men jag förstår problematiken. I Tranås testade vi digitala lösningar även på dementa, men alltid med en backup. Det frigjorde tid för ett lite större besök på eftermiddagen, där vi kunde sätta oss med den här personen, ta en kopp kaffe tillsammans och prata i lugn och ro. Det är jätteviktigt att ha med de anhöriga, för det är nog mest de som är rädda för det här. Sedan är det en del som säger att de testat, men det funkar inte, men jag tror vi måste våga satsa på de här sakerna. Vi vet också att många blir stressade och oroliga av att bli störda ofta, det skulle jag nog själv bli.