Efter studenten flyttade artisten Chelsea Chepkosgei till Stockholm för ett år. Nu är hon tillbaka i Vimmerby och engagerar sig i familjen Berishas öde.
– Jag skapade ett instagramkonto för jag vill att fler människor ska vara medvetna om vad som faktiskt händer och jag kontaktade några av de personerna som skapade namninsamlingen så vi kunde göra något ihop, berättar hon.
Planer på en fysisk demonstration fanns också, men på grund av pandemitider fick hon tänka om.
– Jag har tänkt att vi kan göra en digital demonstration istället. Jag har många tankar kring det, människor som vill vara med och hjälpa till kan lägga ut bilder med #låtfamiljenberishastanna. Jag kommer börja med det själv och utmana människor att göra det så vi kanske når fler människor och det når fram till politiker, så vi får mer uppmärksamhet.
Kommer du involvera musiken i det här på något sätt?
– Det har jag tänkt göra. Hade det varit en vanlig demonstration där människor kunnat samlas så hade jag också haft med musiken. Jag har själv skrivit låtar som har med det här och göra och om orättvisor, så det hade passat bra.
Chelsea Chepkosgei upprörs över orättvisan att barn som vuxit upp i Sverige hotas skickas tillbaka till ett land de aldrig levt i.
– Om man har jobbat väldigt hårt och inte gjort något fel och gjort illa någon så ser jag ingen anledning till varför någon ska skickas tillbaka.
Vad är det som gör att du känner ett så starkt engagemang?
– Jag själv har varit i en situation när jag bodde i ett annat afrikanskt land som inte var mitt eget land. Vi var flyktingar där i ett och ett halvt år och helt plötsligt skulle vi inte få vara där längre. Vi fick inte någon hjälp att komma vidare till något annat europeiskt land, säger hon och fortsätter:
– Det kändes jättejobbigt att vi behövde komma tillbaka dit där det inte var säkert för oss; mig och min familj.
Hennes engagemang går inte att ta miste på.
– Man vill göra någonting, man vill inte bara sitta där. Jag önskar jag kunde göra något för att påverka och kunna fixa så att det verkligen fick stanna kvar. Men det känns som det är jättesvårt att göra någonting själv, man måste kämpa och kämpa för att få fler människor att hjälpa till och kämpa med, avslutar Chelsea Chepkosgei.