Afsaneh Monemi kombinerar gärna lera med makramé. Här med mjuka, lekfulla former.
– Det där ser precis ut som mitt sjuka skelett!
De som besöker Skulpturverkstaden i Björksebo, som ligger mellan Vimmerby och Hultsfred, får många och ibland udda associationer när de möter Afsaneh Monemis skulpturer i trädgården. Alla är välkomna att titta förbi, även när öppet-skylten inte är uppe.
För Afsaneh Monemi är det viktigt att möta sin publik och höra deras reaktioner. Nu har hon nya planer på att utöka sin verksamhet.
Människans längtan efter att kunna flyga går som en röd tråd bland fågelskulpturerna i keramik.
Det har gått tre år sedan Afsaneh Monemi tog över ateljén. Då när allt var nytt föreställde hon sig hur lätt det skulle vara att stiga upp mitt i natten när den kreativa andan infann sig. Riktigt så har det inte blivit. Att bo och arbete i samma rum har visat sig vara lite besvärligt. Hon arbetar med material som lera, betong, mosaik och ibland med inslag av tyger med inspiration från djur och natur. Hon bränner även sin keramik själv. Det blir stökigt i huset.
– Min man håller på att göra i ordning en ateljé i boden. Han säger att det snart är färdigt, men det har han sagt en tid nu, skrattar Afsaneh Monemi.
I väntan på att den nya ateljén ska bli klar.
Hon arbetar mycket med konstundervisning för barn och håller workshops för både stora, små och hela familjer i Göteborg. Detta är något som hon planerar att starta upp även i Björksebo.
– Att arbeta med konst inger en känsla av frihet. Det ligger nära hur barn tänker. Nyfikna och öppensinnade. Konst skapar även en frizon från allt hemskt som händer i världen.
Vi går runt i trädgården och hon berättar hur konstverken blivit till. Fåglar har upptagit henne mycket. Speciellt fågel Fenix.
– Människan har ett behov av att känna att de kan födas på nytt, återuppstå. De brända vingarna är inte slutet, utan början på något nytt, säger Afsaneh Monemi.
Många av figurerna är som kentaurer, fast istället för att vara en blandning mellan häst och människa är det fågel och människa, ibland utan vingar. Som om de vill flyga men är oförmögna, berättar hon.
Afsaneh Monemi flydde från Iran under revolutionen. Där utbildade hon sig i produktdesign och lärde sig de traditionella grundteknikerna för konstframställning. Det bar hon med sig när hon kom till Sverige och gick olika konstnärliga utbildningar.
Flytten till Småland, där hon framför allt är om sommaren, har berikat hennes konst.
– En människas identitet förändras i takt med att den möter nya platser. Så har det varit för mig. Jag bär med mig alla mina livserfarenheter från platser jag bott på och verkat och det avspeglar sig i min konst.
Afsaneh Monemi med några av sina målade pinnar. Hennes mamma använder ett av konstverken som vandringsstav.
Huset ligger med ena sidan mot vägen och den andra mot skogen. Alla träden, ljuden från fåglarna har väckt ny skaparlust.
50-60 stycken pinnar har det blivit sedan hon började. Under barken har fågelliknande mönster framträtt. Afsaneh Monemi har målat pinnarna och kombinerat med keramik och dukar av makramé.
Det är ofta organiska, mjuka och svulstiga former i hennes skulpturer. I en tidigare utställning stod de både på golvet och hängde i taket. De kan vara upp till 160 centimeter höga. Många associerade det till stalaktiter och stalagmiter, andra med raukar från Gotland eller svampliknande stenformationer från Kappadokien i Turkiet.
När den nya ateljén står klar blir det invigning lovar Afsaneh Monemi.