Hon har fast jobb - utvisades ändå

Edita Ramadanovic har fast jobb som lokalvårdare på Vimmerby kommun. Men den 27 september utvisades hon och hennes två barn till Serbien, efter fem år i Sverige.

- Helt absurt. Migrationsverket har hakat upp sig på att det tog fem dagar mellan hennes förra jobb och innan det var klart med anställning hos oss. Fem dagar, suckar Editas chef Marina Dahlgren.


Edita Ramadanovic hade skapat ett bra liv i Sverige. Hon har lägenhet, hennes två barn går i skola och förskola och hon älskar sitt jobb.

- Hon vill verkligen göra rätt för sig. Edita är jättetrevlig och väldigt duktig . En drömkollega, säger Editas arbetskamrater Agneta Johansson, Madelene Svensson och Lena Lidström.
Marina Dahlgren, chef för lokalvården i Vimmerby kommun, träffade Edita Ramadanovic första gången januari 2013. Edita hade jobb för en privat firma, men ville gärna börja arbeta i kommunens städlag.

Fem avgörande dagar
- Vi behövde folk, men det tog några dagar att få allt klart. Vi måste koppla in facket, vi ville ha koll på arbetstillstånd, ordna med introduktion. Det var lite pappersarbete och vi ville att allt skulle gå rätt till, säger Marina Dahlgren.

Det glapp på fem dagar, från 8 januari till 13 januari 2013, då Edita anställdes av Vimmerby kommun, kom att få betydelse.

- Utvisningsbeslutet kom i somras och det var fruktansvärt. Skälet till utvisningen är de fem dagar hon saknat anställning och Migrationsverket ifrågasätter alltså hur hon klarat sin försörjning.

- Jag tycker att det är sjukt. En människa med fast anställning som är omtyckt av kollegor och arbetsgivare ska utvisas på grund av ren byråkrati, efter fem år i Sverige.
Marina är imponerad över det sätt Edita Ramadanovic integrerats i Sverige.

- Hon har gjort allt själv. Hon har lärt sig svenska, fixat jobb och inte kostat en krona i bidrag.

Den 27 september skickades Edita Ramadanovic och barnen tillbaka till Serbien.

- Via en av hennes vänner, som har kontakt med henne, vet vi att hon fått ett rum i ett skjul, där hon bor med andra människor hon inte känner. Taket är trasigt och det regnar in. Barnen kan inte språket. Edita har inget jobb och pengarna som hon sparat för att kunna betala pass och ansökningar är slut.

När barnen frågade varför de skulle åka tröstade Edita med att de skulle på semester. "Men det är ju inga andra barn som åker på semester", sa hennes 7-åring.

Kollegorna tog direkt upp kampen för Edita.

Läs mer i onsdagens papperstidning