I dag, fredag, är sista arbetsdagen för Christina Karlsson. Fast först väntar semester och det är en mentalt viktig markering för en trotjänare som inte riktigt bestämt sig för vad hon tycker om att sluta jobba efter mer än 47 år på samma arbetsplats.
- Visst ska det bli skönt, på sätt och vis. Men det är hemskt vemodigt också. Så jag är väldigt glad över att ha blivit tillfrågad om jag kan ställa upp och ta lite timmar under tiden min efterträdare kommer in i jobbet och även framöver, när jag behövs.
"Här stannar man"
Jobb inom sjukvården eller på apotek hägrade för henne när hon var ung, och det var nog ändå den ingifta mostern och hennes apoteksjobb som fick valet att väga över. Efter utbildning till apotekstekniker i Örebro 1965-66 fick hon jobb på apoteket hemma i Vimmerby.
- Och sedan har det bara fortsatt. Jag har trivts väldigt bra och tanken att man skulle sluta har inte funnits.
Fördelen med kontinuiteten är att hon lärt känna kunderna. Och så är det ju det där med arbetskamraterna. Apoteket har haft och har fler trotjänare än Christina Karlsson.
- Vi är många som jobbat länge här och de få som slutat har gjort det för att de har flyttat och de går att räkna på ena handens fingrar. Men nu blir det ett generationsskifte.
Hon har jobbat 47 år på apoteket
Det har gått mer än 47 år sedan Christina Karlsson fick jobb som apotekstekniker på apoteket i Vimmerby. Nu är det dags att ta pension.- Man är ju ingen hoppjerka, precis. Men vi som börjat på den här arbetsplatsen har varit likadana allihop. Börjar man på apoteket så slutar man inte förrän man blir pensionär.
Så jobbar vi med nyheter