Att kĂ€nna sig ensam Ă€r inte bara jobbigt â det kan ocksĂ„ leda till att man blir sjuk, bĂ„de psykiskt och fysiskt. Ofrivillig ensamhet Ă€r ett problem i alla Ă„ldrar, men kanske frĂ€mst bland de allra Ă€ldsta.
Detta Àr nÄgot som Anne-Li Fredriksson ofta stött pÄ i sina jobb som bistÄndshandlÀggare pÄ Vimmerby kommun. Hon berÀttar att det finns personer som mÄr sÄ dÄligt av sin isolering att de ansöker om hemtjÀnst bara för att fÄ lite socialt umgÀnge.
â Det Ă€r vĂ€ldigt trĂ„kigt att man inte kĂ€nner att man kan lösa det pĂ„ nĂ„got annat sĂ€tt, sĂ€ger Anne-Li Fredriksson.
Regeringen har utlyst statsbidrag för kommuner som satsar pĂ„ projekt för att motverka ensamhet bland Ă€ldre, nĂ„got som Vimmerby kommun nappat pĂ„. Anne-Li â som sedan mĂ„nga Ă„r har ett brinnande engagemang i frĂ„gan â blev tillfrĂ„gad att vara samordnare för projektet, och sa ja.
Projektet som Vimmerby kommun startat gÄr ut pÄ att söka upp alla Àldre över 80 Är som inte har hemtjÀnst eller andra kommunala insatser och erbjuda hÀlsofrÀmjande samtal. Först skickar man ut brev, sedan ringer Anne-Li upp för att frÄga om man Àr intresserad. Ett hembesök erbjuds eller om man hellre vill ha ett telefonsamtal.
Det blir dels en kartlÀggning, dels en möjlighet att erbjuda stöd och hjÀlp för den som kÀnner sig ensam.
I Vimmerby kommun finns drygt 670 personer i mÄlgruppen.
â Jag började med de som var Ă€ldst, mellan 91 och 98 Ă„r. Nu Ă€r jag nere pĂ„ 87-Ă„ringarna, berĂ€ttar Anne-Li, som betonar att alla samtal Ă€r gratis och helt frivilliga.
Hur reagerar de Àldre nÀr du ringer upp?
â En del kan först tycka att det inte finns nĂ„got att prata om. Att vara ensam kan vara vĂ€ldigt tabu, man kanske tycker det kĂ€nns skamligt. Men nĂ€r man pratat en stund kan de ofta slĂ€ppa fram lite mer.
Vissa hon pratar med har sina sociala sammanhang och Àr mycket aktiva, kanske i olika föreningar. Men generellt Àr den ofrivilliga ensamheten i gruppen stor, enligt Anne-Li.
Orsakerna kan vara mÄnga. Man kan ha förlorat sin livspartner, eller en stor del av sin bekantskapskrets. MÄnga Àldre har sÀmre ork och energi, och kanske svÄrt rent logistiskt att ta sig ut pÄ olika aktiviteter. En del har hÀlsoproblem, som skapar otrygghet och rÀdsla för att gÄ ut nÄgon lÀngre stund.
Vad kan du erbjuda för hjÀlp?
â Jag brukar frĂ„ga dem vad de sjĂ€lva har att bidra med, vad de Ă€r intresserade av och hur de Ă€r som personer. Hur ser det ut i din omgivning? Vilka vĂ€nner finns kvar, och vad vill du sjĂ€lv?
â NĂ„got jag ofta tipsar om Ă€r kommunens seniorcafĂ© och vĂ„ra trĂ€ffpunkter. En del som besökt oss pĂ„ vĂ„ra seniorcafĂ©er har sagt efterĂ„t att "det hĂ€r Ă€r det bĂ€sta jag gjort", och fĂ„tt en helt annan glĂ€dje. De kanske trĂ€ffar bekanta som de inte sett pĂ„ mĂ„nga Ă„r, eller fĂ„r nya vĂ€nner.
En viktig del i Anne-Lis uppdrag Àr att bara vara en medmÀnniska, som lyssnar och pÄ sÄ vis sÀger "jag ser dig, du Àr viktig". Hon tycker ocksÄ att man ska uppmuntra alla de Àldre som har förmÄgor kvar att sjÀlva vara med och bidra till att hjÀlpa andra, kanske genom att berÀtta om eller bjuda in till aktiviteter.
Samtalen har ocksĂ„ en förebyggande funktion. Ăven om man inte kĂ€nner sig ensam just nu kanske man kommer göra det om nĂ„gra Ă„r.
â Att helt plötsligt bli instĂ€ngd i ensamhet som man inte valt, det kan vara vĂ€ldigt hemskt för mĂ„nga, konstaterar Anne-Li.
Ett av Anne-Lis "mission" Ă€r att avdramatisera ensamheten. Det ska inte vara nĂ„got skamligt eller tabu, som man inte vĂ„gar prata om. Det ska heller inte vara nĂ„got man bara mĂ„ste acceptera â om man inte sjĂ€lv vill ha det sĂ„ â bara för att man nĂ„tt en viss Ă„lder.
Vad har du sjÀlv fÄtt ut av projektet, hittills?
â Alla möten och samtal har varit helt fantastiska. Bara att ha gjort nĂ„got litet för nĂ„gon, som kan förĂ€ndra mycket för den mĂ€nniskan, det Ă€r otroligt vĂ€rdefullt för mig. Det Ă€r sĂ„ roligt nĂ€r man fĂ„r bra gensvar!
Projektet Àr planerat att pÄgÄ fram till december i Är, som det ser ut just nu. Men det kan bli ett steg tvÄ, dÀr man gÄr vidare med erfarenheterna som framkommit.
Anne-Li Fredriksson hoppas innerligt att det blir en fortsÀttning, sÄ att kommunen tar vara pÄ kunskapen som kommer fram i kartlÀggningen.
â HĂ€r fĂ„r vi bara inte svika de Ă€ldre, utan faktiskt göra nĂ„got med den informationen vi fĂ„tt fram. Vi behöver ta vidare det hĂ€r, och anvĂ€nda kartlĂ€ggningen för att sedan göra konkreta, förebyggande insatser.