Anne-Li Fredriksson jobbar i ett projekt som ska förebygga och motverka ensamhet bland äldre.
Att känna sig ensam är inte bara jobbigt – det kan också leda till att man blir sjuk, både psykiskt och fysiskt. Ofrivillig ensamhet är ett problem i alla åldrar, men kanske främst bland de allra äldsta.
Detta är något som Anne-Li Fredriksson ofta stött på i sina jobb som biståndshandläggare på Vimmerby kommun. Hon berättar att det finns personer som mår så dåligt av sin isolering att de ansöker om hemtjänst bara för att få lite socialt umgänge.
– Det är väldigt tråkigt att man inte känner att man kan lösa det på något annat sätt, säger Anne-Li Fredriksson.
Regeringen har utlyst statsbidrag för kommuner som satsar på projekt för att motverka ensamhet bland äldre, något som Vimmerby kommun nappat på. Anne-Li – som sedan många år har ett brinnande engagemang i frågan – blev tillfrågad att vara samordnare för projektet, och sa ja.
Projektet som Vimmerby kommun startat går ut på att söka upp alla äldre över 80 år som inte har hemtjänst eller andra kommunala insatser och erbjuda hälsofrämjande samtal. Först skickar man ut brev, sedan ringer Anne-Li upp för att fråga om man är intresserad. Ett hembesök erbjuds eller om man hellre vill ha ett telefonsamtal.
Det blir dels en kartläggning, dels en möjlighet att erbjuda stöd och hjälp för den som känner sig ensam.
I Vimmerby kommun finns drygt 670 personer i målgruppen.
– Jag började med de som var äldst, mellan 91 och 98 år. Nu är jag nere på 87-åringarna, berättar Anne-Li, som betonar att alla samtal är gratis och helt frivilliga.
Hur reagerar de äldre när du ringer upp?
– En del kan först tycka att det inte finns något att prata om. Att vara ensam kan vara väldigt tabu, man kanske tycker det känns skamligt. Men när man pratat en stund kan de ofta släppa fram lite mer.
Vissa hon pratar med har sina sociala sammanhang och är mycket aktiva, kanske i olika föreningar. Men generellt är den ofrivilliga ensamheten i gruppen stor, enligt Anne-Li.
Kommunen har bland annat ett seniorcafé dit man kan komma och ta en kaffe och få en pratstund med andra.
Anne-Li Fredriksson hoppas att projektet får en fortsättning, så att man kan dra nytta av de kunskaper man samlat in för att förebygga ensamhet bland äldre.
Orsakerna kan vara många. Man kan ha förlorat sin livspartner, eller en stor del av sin bekantskapskrets. Många äldre har sämre ork och energi, och kanske svårt rent logistiskt att ta sig ut på olika aktiviteter. En del har hälsoproblem, som skapar otrygghet och rädsla för att gå ut någon längre stund.
Vad kan du erbjuda för hjälp?
– Jag brukar fråga dem vad de själva har att bidra med, vad de är intresserade av och hur de är som personer. Hur ser det ut i din omgivning? Vilka vänner finns kvar, och vad vill du själv?
– Något jag ofta tipsar om är kommunens seniorcafé och våra träffpunkter. En del som besökt oss på våra seniorcaféer har sagt efteråt att "det här är det bästa jag gjort", och fått en helt annan glädje. De kanske träffar bekanta som de inte sett på många år, eller får nya vänner.
Uppdukat för kafé.
En viktig del i Anne-Lis uppdrag är att bara vara en medmänniska, som lyssnar och på så vis säger "jag ser dig, du är viktig". Hon tycker också att man ska uppmuntra alla de äldre som har förmågor kvar att själva vara med och bidra till att hjälpa andra, kanske genom att berätta om eller bjuda in till aktiviteter.
Samtalen har också en förebyggande funktion. Även om man inte känner sig ensam just nu kanske man kommer göra det om några år.
– Att helt plötsligt bli instängd i ensamhet som man inte valt, det kan vara väldigt hemskt för många, konstaterar Anne-Li.
Ett av Anne-Lis "mission" är att avdramatisera ensamheten. Det ska inte vara något skamligt eller tabu, som man inte vågar prata om. Det ska heller inte vara något man bara måste acceptera – om man inte själv vill ha det så – bara för att man nått en viss ålder.
Vad har du själv fått ut av projektet, hittills?
– Alla möten och samtal har varit helt fantastiska. Bara att ha gjort något litet för någon, som kan förändra mycket för den människan, det är otroligt värdefullt för mig. Det är så roligt när man får bra gensvar!
Alla möten och samtal med äldre i projektet har varit helt fantastiska, tycker Anne-Li Fredriksson.
Projektet är planerat att pågå fram till december i år, som det ser ut just nu. Men det kan bli ett steg två, där man går vidare med erfarenheterna som framkommit.
Anne-Li Fredriksson hoppas innerligt att det blir en fortsättning, så att kommunen tar vara på kunskapen som kommer fram i kartläggningen.
– Här får vi bara inte svika de äldre, utan faktiskt göra något med den informationen vi fått fram. Vi behöver ta vidare det här, och använda kartläggningen för att sedan göra konkreta, förebyggande insatser.