När Mia Valtenius började arbeta med tigerhuvudet fanns en vision om att göra det tredimensionellt, men det landade snabbt i att det fick bli en printad variant istället.
Den som följt Vimmerby Hockey länge kanske kommer ihåg att spelarna en gång i tiden kom ut på isen genom ett tredimensionellt tigergap? Det verkar inte längre finnas kvar. När det var dags att sätta ihop ett nytt intro inför Vimmerby Hockeys premiär i hockeyallsvenskan letade man nämligen efter det, för att se om det gick att renovera eller åtminstone använda som inspiration.
– Ganska fort fick vi veta att det var kasserat, berättar Mia Valtenius som designat den nya, tvådimensionella varianten.
"Ser man till prestationen som VH lyckats med så tycker jag att de förtjänar ett ordentligt intro. Det är väl värt sina applåder", säger Mia Valtenius.
Hur kommer det sig då att det var just hon som fick det uppdraget? Vi tar det från början.
I samband med VH:s avancemang skapade föreningen en eventgrupp. Ett av deras fokusområden blev snabbt att ta fram ett nytt intro, där spelarnas entré skulle vara något mer än att bara kliva ut genom båsdörren. De tog då kontakt med hockeyföräldern Mia Valtenius, som förutom sitt ideella engagemang i hallen också jobbar som lärare i bild och svenska på Vimarskolan.
– Jag har alltid haft ett konstnärsintresse och målat mycket på min egen fritid. Att bli tillfrågad om en sån här sak kickade igång mig direkt. Det var aldrig frågan om jag skulle göra det här, utan snarare hur. Det var ett självklart projekt att ta mig an, säger hon.
Det var så arbetet med det printade tigerhuvudet, vars gap VH-spelarna åker genom vid matchstart, började. Det är tryckt på en presenning som i sin tur är fäst med kardborre på en svetsad metallställning. I taket är konstruktionen fäst i en skena som gör den lätt att dra fram till sargen när den ska användas, och bort när introt är klart.
Full fart ut genom tigergapet inför matchstart.
Så här ser det ut när kulissen dragits fram till ismaskinsöppningen.
Tigerhuvudet som används i matchintrot är fäst i en skena i taket. Det gör att den är lätt att dra fram när den behövs, och dra undan när introt är avklarat.
Känner du igen tigern även i närbild? "Från början testade vi att göra ögonen röda, men det blev lite för otäckt", säger Mia Valtenius.
Från början var visionen för tigergapet en helt annan. Mia Valtenius och gänget i eventgruppen pratade om att skapa en ny 3D-variant, men insåg snabbt att det fanns begränsningar både gällande tid och ekonomi.
– Vi skulle inte haft tid att göra fel. Därför landade det i en enklare variant.
När skissandet började utgick Mia från en bild på en riktig tiger, tagen rakt framifrån. Hon ritade en halva så detaljrik som möjligt, för att sedan göra den andra halvan likadan fast spegelvänd. Det hon fick ner med penna och papper hjälpte sedan Jörgen Thörn (från den lokala byrån Proud Power Agency) till med att skapa digitalt och förbereda för tryck.
– Det svåraste var att få till perspektivet och se till att den såg estetiskt bra ut. Ju mer en tiger gapar, desto mindre ser man av ögonen exempelvis.
Två bilder från Mia Valtenius skissarbete. Först gjorde hon ena halvan och sen gjorde hon den andra likadan fast spegelvänd.
Till en början blev det en del klippande och klistrande för att visualisera hur slutprodukten skulle bli och hur proportionerna skulle vara.
Samtidigt var gapet tvunget att ha en höjd på minst 180 centimeter, för att spelarna ska få plats. I det hänger lameller, tunnare tygremsor, som går lätt att åka igenom.
– Jag hade aldrig fått till det om jag inte hade fått hjälp av byrån med proportionerna och den digitala biten. Det är verkligen inte bara jag som ska ta kredd för det här, utan det är många aktörer som hjälpt till.
Gapet var tvunget att vara minst 180 centimeter högt, vilket påverkade hur tigern kunde ritas.
Lamellerna i gapet där spelarna åker ut är i tunnare tyg än resten av tigerhuvudet, vilket gör att de lätt åker undan när spelarna tar sig igenom. "De fladdrar mycket mer än vad pressenningen hade gjort", säger Valtenius.
Förutom eventgruppen och Proud nämner Valtenius Christoffer Gunnarsson (Wiab) som svetsat ihop själva stommen, och Daniel Karlsson (Byggklason) som varit med och tänkt till kring konstruktionen och dess placering, samt skött kontakten mellan förening och byggare.
Hur lång tid tog det att skapa själva designen på trycket?
– Jag hade inte så mycket tid på mig. Från idé till färdig skiss tog det kanske tre veckor, och då satt jag med det på kvällstid efter jobbet. Men jag tyckte inte på något sätt att det var energikrävande eller jobbigt, utan bara kul. Med den prestation som VH lyckats åstadkomma tycker jag att de förtjänar ett ordentligt intro.
Mia Valtenius kollar igenom de skisser hon har i sin mobiltelefon. Själv målade hon tigern med papper och penna, men Jörgen Thörn på byrån Proud Power Agency omvandlade den till digital form.