Hoppet lever för Rumskullaeken

Thorsten Ungsäter, före detta tillsyningsman för Rumskullaeken, berättade häromdagen att den tusenåriga ekens död är nära. Men Jerry Svensson, reservatsförvaltare på länsstyrelsen, vill inte skriva någon dödsruna än.

Rumskullaeken mår lika bra som förra året, enligt Jerry Svensson

Rumskullaeken mår lika bra som förra året, enligt Jerry Svensson

Foto: Elin Wahlgren

Vimmerby2018-07-12 19:00

– Rumskullaeken har ett stort medialt intresse, det har vi förstått. Men efter er artikel, blev det bara svartare och svartare ju mer den spred sig. Jag tycker inte vi ska skriva någon dödsruna över eken ännu, den kan leva både ett, fem eller tio år till, säger Jerry Svensson reservatsförvaltare över Kvill naturreservat och Rumskullaeken.

– Trots många insatser har vi inte kunda vända på skutan och vi inser att det inte kommer räcka. Det är inte sannolikt att trädet kommer ta sig och börja växa igen. Men vi kan på första gången sedan 2012 se att eken inte mår sämre än den gjorde förra året.

– Eken är otroligt värdefull på alla sätt, den har runt 20 000 besökare per säsong. Det är många utländska turister som kommer för att besöka eken och det är fler som besöker eken än som besöker nationalparken. Många missar den superfina ekhage som ligger 200 meter bort, där det finns flera gamla ekar, om än inte riktigt lika gamla som Rumskullaeken, säger Jerry Svensson.

Thorsten Ungsäter står dock fast vid det uttalande hade gjorde för ett par dagar sedan..

– Jag har jobbat i närmare 50 år med just dessa frågor på lokal-, läns- och riksnivå och jag har rätt att uttala mig om den här frågan både som privatperson och friherre, säger han.

– Jag håller i alla fall med om ett av Thorstens uttalande: att oavsett om eken dör eller inte, "så kommer eken stå kvar där i många år som ett monument och bära liv till många olika insekter", säger Jerry Svensson.

År 2012 fick länsstyrelsen uppgifter om ekens sviktande hälsa och en expertgrupp från England, Tyskland och Sverige sattes in. Tillsammans hade de över 100 års erfarenhet av gamla träd. De hittade tre anledningar till varför eken började må sämre.

Den första anledningen var det band som satt som en strypsnara runt trädet. Redan år 2005 skedde ett sabotage, då någon tog bort det band som suttit runt eken sedan 50- talet för att det inte skulle brytas av. Som en snabb lösning svetsades bandet ihop igen, vilket gjorde att det blev tightare och började strypa trädet samt skadade barkstrukturen. Detta ledde till att näring inte kunde skickas till rötterna. För att förhindra strypningen, bytte man ut bandet mot en vajerkonstruktion redan 2013. Detta skulle vara skonsammare och hade fördelen att man kunde skruva ut dem om trädet skulle börja växa igen. Konstruktionen kom från de engelska experterna där sättet hade prövats tidigare.

Den andra orsaken till trädets mående var att år 2012 och -13 utsattes trädet för ett kraftigt angrepp av ekvecklare (en fjärilslarv som äter eklöv) Det ledde till att löven inte samlar till sig tillräckligt med kolhydrater och i samband med skadorna på barken kan det lilla som samlas ihop inte skickas ner till rötterna. Det i sin tur leder till att finrötterna tar skada och inte utvecklas som de ska. År 2014 lägger man på lövvedflis för att rädda rötterna. Tanken med det är två orsaker den ena är att det ska skydda mot tramp och backskador från alla de 20 000 personer som besöker trädet varje säsong. Det andra är att flisen ska ruttna underifrån och sakta avge näring. Det andra man gjorde var att under år 13-14 bespruta träden med ett algextrakt för att kickstarta lövstrukturen och på så sätt ge ett bättre lövverk.

Den sista anledningen till att trädet inte mådde bra enligt experterna var att trädet fick en mjöldaggsangrepp. Eken trodde då att den törstade ihjäl fast att den inte gjorde det. År 2016 väljer man att vattna trädet för att hjälpa den att ta upp mer vatten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om