I ateljén i Grönlid stÄr mÄlningarna pÄ rad och pÄ andra sidan fönstret flanerar gutefÄren, ett Äterkommande motiv, bakom gÀrdsgÄrden. I en svart pÀrm har konstnÀren sparat urklipp frÄn tidningar, med texter som berÀttar om de mÄnga utstÀllningarna sedan 80-talet.
â Farsan var yrkesmĂ„lare och hade en liten firma, pĂ„ 50-talet. Vid jul, nĂ€r ingen ville ha mĂ„lat hemma, tog han emot möbler och mĂ„lade hemma i kĂ€llaren. DĂ„ Ă„kte jag pĂ„ att dekorera, gungstolar och sĂ„. Jag har mer eller mindre mĂ„lat sedan dess och sen slutet av 70-talet har jag engagerat mig kontinuerligt, sĂ€ger Gert-Ove Gustafsson.
VimmerbykonstnÀren Àr sedan lÀnge etablerad och har stÀllt ut pÄ fler hÄll i Sverige. Under pandemin hölls Àventyren pÄ en miniminivÄ men 75-Äringen hann trots det med en utstÀllning, pÄ Vandalorum i VÀrnamo. Med det sagt sÄ har han knappast legat pÄ latsidan de senaste Ären. Inspirationen flödar och tavlorna mÄlar ju inte sig sjÀlva.
â Jag sĂ€tter mig hĂ€r och blĂ€ddrar i gamla skisser, frĂ„n 70-talet och framĂ„t. HĂ€r Ă€r till exempel en teckning pĂ„ vĂ„r golden retriever som vi hade. Jag Ă„terknyter bekantskapen och böjar mĂ„la, sĂ€ger Gert-Ove Gustafsson.
Skissblocken frÄn nÀra 50 Är tillbaka bor i en stor korg och ur dem föds bÄde stora och smÄ konstverk, ofta i olja men Gert-Ove anvÀnder ocksÄ temperafÀrg och sysslar dessutom med grafik och etsning. Gamla saker, gÀrna hÄrt anvÀnda, som exempelvis verktyg och krus, stÄr ofta i fokus. 75-Äringen gÄr gÀrna pÄ loppis och letar inspiration. I ateljén finns exempelvis en amfora, ett stort kÀrl, som han kom över i somras och bestÀmde sig för att föreviga. NÀrmiljön tilltalar och Àven det minsta gÄr att besjÀla, det gÀller bara att titta noga.
â Sen sĂ„ Ă€r jag lite fĂ„gelnörd. Jag gick pĂ„ folkhögskola i mitten av 60-talet och dĂ„ hade jag en fĂ„gelintresserad lĂ€rare som anordnade resor till Ăland. Sedan dess har jag varit fĂ€st, bĂ„de vid fĂ„glar och landskapet pĂ„ Ăland, sĂ€ger Gert-Ove.
Sommaren innan pandemin stĂ€llde konstnĂ€ren ut sina mĂ„lningar vid Skördefesten pĂ„ Ăland och nu har nedrĂ€kningen börjat för en ny utstĂ€llning i samma lokal, en stenlada pĂ„ Eriksöre bygata i FĂ€rjestaden. Dit tar han med sig ett 20-tal tavlor.
â Det Ă€r en lokal som passar mig. Den har tre vĂ€ggar och hĂ€romdagen nĂ€r det var fint vĂ€der la jag ut tavlorna pĂ„ grĂ€smatten i vinkel pĂ„ tre för att fĂ„ grepp om det, sĂ€ger han.
Hur mÄnga tavlor det blir pÄ ett Är vet inte Gert-Ove, men skissblocket Àr alltid med och fylls av bÄde tankar och teckningar.
â NĂ€r man mĂ„lar Ă€r man först kanske lite nöjd, sen Ă€r man mindre nöjd och till slut sĂ„ tar man bort och börjar om. Det Ă€r inget som Ă€r fĂ€rdigt och man kan inte riktigt lĂ„ta det vara heller, sĂ€ger han.
Har du nÄgon gÄng funderat pÄ att sluta?
â Nej. Jag vet inte vad det Ă€r fatt att en hĂ„ller pĂ„ men det Ă€r bara sĂ„. SĂ„ lĂ€nge det Ă€r roligt Ă€r det ju bara att hĂ„lla i.
Samtidigt, sÀger 75-Äringen, Àr det en utmaning att alltid försöka göra tavlorna bÀttre.
â Förr var jag rĂ€dd för att överarbeta men det Ă€r jag inte nu, det gĂ„r att hĂ„lla pĂ„ med grejerna, sĂ€ger han.
KonstnÀren berÀttar att han lÀtt blir lite generad nÀr nÄgon sÀger att de tycker om hans mÄlningar.
â Jag gör ju inget kontroversiellt eller spektakulĂ€rt, jag hĂ„ller mig till det jag ser. Det gĂ„r vĂ€l an, nĂ€r folk Ă€r positiva, sĂ€ger Gert-Ove Gustafsson.