Idag öppnar Astrid Lindgrens Värld för säsongen. I årets skådespelarensemble finns de rutinerade rävarna Jakob Fahlstedt och Tomas Granehag, från Stockholm, som kan konstatera att åren, jo de går fort.Att de skulle hamna här igen hänger faktiskt till stor del på Jakobs nioåring Fabian.
– Fabian jobbade i Astrid Lindgrens Värld förra sommaren, och det var en hel del pussel att få ihop det rent praktiskt, med pendlande. Då tänkte jag att om Fabian vill och får en sommar till i Vimmerby, då ska jag se om inte jag också kan få jobb i parken igen. Det skulle vara praktiskt, men också en fin far- och son-grej, säger Jakob.
Och suget tillbaka, det fanns, för båda generationerna.
– Astrid Lindgrens Värld har ju betytt oerhört mycket för mig. Det var här jag stod på scenen första gången, som 18-åring 1992. Jag hade gått naturvetenskaplig linje på gymnasiet, men det var här jag hittade det jag ville hålla på med, säger Jakob Fahlstedt, som kommit att ägna hela sitt yrkesliv åt skådespeleri.
Han gjorde sju somrar i Astrid Lindgrens Värld. Flyttade till Stockholm 1993, kom in på Calle Flygare Teaterskola, där han träffade Tomas Granehag för första gången.
– Vi var många som gick teaterskolor som sökte oss till ALV, det gjorde jag också och jag gjorde min första säsong 1997. Det var faktiskt i Vimmerby vi lärde känna varandra mer nära, och det var också här jag skapade ett nytt liv, träffade min fru och kom att bo i sex år, säger Tomas Granehag.
Arbete, vänskap och fritid har mer flytande gränser i Astrid Lindgrens Värld än på de flesta arbetsplatser. Och det finns mer som gör att ALV skiljer sig från andra teatrar.
– Det är fantastiskt kul att jobba med välkända och tydliga karaktärer, men ändå få stort utrymme för improvisation. Mötet med publiken är ju också helt annorlunda, och väldigt kul.
Tomas Granehag var inte svårflirtad när vännen Jakob Fahlstedt försökte locka med honom till Vimmerby igen.
– Vimmerby är min andra stad. Jag tycker om hur Vimmerby förvaltar sin roll som kulturstad och att man är mån om sin identitet. Vi flyttade tillbaka till Stockholm för sex år sedan, men har flera goda vänner i Vimmerby och eleverna jag hade när jag var teaterlärare är ju vuxna vid det här laget – det är kul när man träffar på någon av dem.
Att gå på audition i ALV var förvisso ett steg att ta. I bagaget har de otaliga manliga Astrid-karaktärer – men skulle de funka nu?
De passerade nålsögat.
– Det var ju lite spännande att se om de ville ha oss. Men det är bra att de har en hög ribba och att det inte räcker med gamla meriter, säger Tomas Granehag.
Med sina 47 och 43 år tillhör de båda medelålders trebarnsfäderna det äldre gardet i ensemblen.
– Man har en annan erfarenhet idag, både yrkesmässigt och socialt. Och att man efter tiden som ALV-skådis varit i parken med sina egna barn och sett allt genom barnens ögon, ger ett annat perspektiv som säkert kan vara värdefullt, säger Jakob.
Det är inte bara de som har förändrats.
– När jag började här 1992 var det en charmig liten sagoby. Idag är det en internationell storpark med en helt annan klass. Skillnaden är enorm och det är kul att ha fått följa den utvecklingen, säger Jakob.
Förutsättningarna för skådespelarna är också på en annan nivå.
– De nya stora miljöerna är fantastiska spelplatser, de tekniska resurserna är bättre och teaterorganisationen är väldigt strukturerad med tydliga visioner hur man vill arbeta.
Repetitionerna pågår för fullt och för Granehag och Fahlstedt blir det skarpt läge 10 juni. Vilka roller de gör ska inte avslöjas.
– I Astrid Lindgrens Värld är man mån om att hålla liv i illusionen, och det är bara bra. Något annat man är bra på är att sätta barnet i fokus vare sig det är barn som besöker eller barn som skådespelar.
I höst spelar Jakob Fahlstedt i uppsättningen av Bröderna Lejonhjärta på Uppsala Stadsteater. Tomas Granehag fortsätter sitt jobb som bibliotekarie på deltid och som frilansande skådespelare.
Om årets comeback resulterar i mersmak återstår att se.
– Det beror förstås på hur livet ser ut i övrigt. I år funkade det, och vi är riktigt taggade.