- Det här innebär att hela regionen måste arbeta intensivt för att säkra Stångådalsbanans framtid, säger Leif Larsson, ledamot i Regionförbundets styrelse.
Risken att staten drar ner stödet till järnvägstrafiken på Stångådalsbanan mellan Kalmar och Linköping var det hetaste frågan när Regionförbundet styrelse höll årets första sammanträde som förlagts till Focushuset i Vimmerby.
Rikstrafikens generaldirektör, Staffan Widlert, var inbjuden för att redogöra för bakgrunden till de sparbeting som hotar statens stöd till järnvägstrafiken i länet.
Han gav en bild av myndighetens ekonomiska situation där underskottet skenar om inget görs.
Framför allt är det upphandlingar av flygtrafik till Norrland och Gotlandstrafiken som ligger bakom underskottet.
- En avhoppad flygentreprenör gjorde att vi tvingades göra om en upphandling efter ett halv år. Det gjorde att kostnaden steg från 40 till 120 miljoner kronor, redogjorde Staffan Widlert.
Några extra ersättningar för det har inte myndigheten sett från regeringens sida. Därför måste den spara in av sina egna medlen. Tjustbanan berörs inte, men ett av de sannolika sparobjekten är Stångådalsbanan. Men först när trafiken handlas upp igen. Den nya upphandlingen ska vara klar till 2008.

Moment 22
Flera av Regionförbundets ledamöter ifrågasätter Rikstrafikens prioriteringar.
Särskilt att Rikstrafiken anser att långväga arbetspendling är en regional fråga och inte något som Rikstrafiken ska ge stöd till.
- Det blir ett moment 22, efter som statliga direktiv i övrigt talar för större arbetsmarknads- och utbildningsregioner, anser Anders Åkesson, c, ordförande i Regionförbundets styrelse.
Staffan Widlert håller med om motsättningen.
- Det är ändå bättre att regionerna själva tar ansvar för både planering och finansiering av den trafiken och att staten i så fall ger regionerna ett direkt stöd för det, istället för att skicka stödet vi oss, svarade han.

Direktlinje
Anita Bohman, s, från Västervik är kritisk till att Rikstrafiken saknar muskler för att sätta press på entreprenörer som inte lever upp till villkoren och kraven i den trafik som upphandlats.
- Det har varit mycket inställda tåg, ofta beroende på brist på både personal och material, och det är klart att det påverkar antalet resande, säger hon.
Enligt den statiskt som finns har resandet på Stångådalsbanan sjunkit dramatiskt sedan direktlinjen mellan länet och Stockholm försvann.
Orsaken till det är att SJ har monopol på sträckan Linköping - Stockholm, och ogärna vill släppa in BK Tåg, som vann upphandlingen om Stångådalsbanan.
- Att vissa delar av järnvägstrafiken är avreglerade och andra inte, är ett misslyckande i järnvägspolitiken, håller Staffan Widlert med om.
Hur det ska motverkas i det konkreta fallet finns dock inga direkta förslag för i dagsläget. Inte mer ä att Kalmar Länstrafik AB försöker få tillstånd ett avtal som innebär att direkttrafiken till Stockholm ska komma igång så snart som möjligt igen.
- Vi har förhandlingar med SJ om det, och vår ambition är fortfarande att vi ska få igång trafiken i sommar, säger Karl-Johan Bodell, vd för KLT.
Ett avgörande i den frågan är att vänta senast i mars då den nya tidtabellen ska slås fast.

Proritet
Flera regionala företrädare kräver dock att Rikstrafiken måste ta hänsyn till att just det problemet drastiskt minskat resandet när beslut om fortsatt stöd till tågtrafiken ska tas.
Staffan Widlert hävdar att det är det långväga resandet som den kommersiella marknaden inte kan lösa som ska ha stöd. Han anser också att myndigheten särskilt ska rikta in sig på områden där alternativ saknas.
- Här finns en välutvecklad busstrafik som kan komplettera tågtrafiken, men i övre Norrland finns inga alternativ till den trafik vi stödjer där.

Orimliga skäl
Leif Larsson, c, menar att de skäl Rikstrafiken åberopar när stödet till Stångådalsbanan ifrågasätts inte är rimliga.
- Resandet minskar... Men varför då? Jo, för att SJ inte vill komma överens om direkttåget till Stockholm, Att tåg ersätts med bussar för att det inte finns tillräckligt med tåg, kan heller inte vara något hållbart skäl för att påstå att tågresandet sjunker.
- Dessutom ska vi komma igång att de regionala huvudmännen, kommunerna och landstinget redan står för en betydande del av tågtrafikens kostnader, något som betalas av invånarna i länet genom skattsedeln.
Staffan Widlert avslutade med att deklarera att Kalmar inte kommer att drabbas hårdare än andra delar av landet när Rikstrafiken ska spara. men vad det konkret innebär för Stångådalsbanan och tågtrafiken vet ingen i dag.
Leif Larsson och Anita Bohamn är införstådda med vad det innebär.
- Vi måste jobba stenhårt i regionen för att säkra järnvägen och tågtrafiken. Både gentemot Rikstrafiken och de besparingar som ska göras där, men också gentemot regeringen och den transportpolitiska propositionen som ska läggas fram redan i vår - och att Stångådalsbanan inte är säkrad är också ett indirekt hot mot Tjustbanan, trots att den i dag utpekas vara oberörd av de föreslagna besparingarna, konstaterar de.