Nu är det många som går upp i högvarv och börjar känna av julstressen. Mängder av mat ska köpas. Klappar ska handlas - och de ska förstås vara överraskande rätt och lagom dyra. Var-när-hur kring själva dagen ska redas ut med olika delar av släkten och mitt i allt måste man hinna gå på alla glöggbjudningar, julfester, julbord med jobbet, luciafirande på dagis...
Nej. Man måste faktiskt inte.
- Måsten måste inte behövas, säger Göran Ruff, som sitter bakom tända ljus vid köksbordet hemma i Orremåla tillsammans med sin Nina.
Det vore kanske fel att påstå att de inte firar jul. Men de firar på ett ovanligt kravfritt sätt, som de själva vill. Insikten har kommit stegvis. Det handlar inte om någon bojkott, betonar de. Och de 103 prydnadstomtarna som tonåriga dottern Lotten traditionsenligt placerat på vit duk på bordet i vardagsrummet hör fortfarande julen till. Men det är det enda, i pyntväg.
- Vi har två dekorationer som hör ihop med julen. Tomtarna och alla ljus. Vi tänder massor av ljus. Vi tänker mera på julen som en ljusets högtid, som man gjorde under förkristen tid, säger Nina.
Julstöket hemma hos familjen Ruff är med andra ord en snabbt avklarad historia. Gott om tid över att ta det lugnt, kuckilura i vedboden, sätta sig vid vävstolen, läsa böcker och spela sällskapsspel.

Stoppad korv
Men de har en julhistoria som liknar den de flesta av oss känner igen. Oplanerade inköpsturer där både det ena och det andra hamnade i varuvagnen "åh, pressylta måste vi ha - det åt jag som barn", ett julbord där ingenting saknades och där maten aldrig riktigt ville ta slut.
- Man tänker med fasa tillbaka på tiden när man satt där som en stoppad korv efter all mat och resterna for fram och tillbaka mellan verandan och köket, säger Nina.
Julbordet blev med tiden mera planerat och reducerat. Rätt efter rätt trillade bort och allra först försvann leverkorven.