Årsdagen sätter fokus på terrordådet på Drottninggatan i Stockholm den 7 april 2017. Inger Johansson från Gullringen behöver ingen påminnelse. Hon vet vad som hände, vad hon gjorde, hur det kändes minut för minut den där fredagseftermiddagen i Stockholm.

Hon hade gått in i en affär på Drottninggatan när två tjejer kom springande in i butiken.

– De skrek ”en bomb, en bomb”, jag vände mig om och precis då kom lastbilen körande i full fart. Han körde så fort att texten på sidan bara blev som en beige dimma. Jag vet att jag sa ”det här är ett terrorattentat”, de flesta i butiken började dra sig längre in och tjejerna som kommit in bakom mig välte två bord med porslin, som bara rasade.

Hon och de andra i butiken tog sig ner i källaren och senare via en trappuppgång upp till ett kontor i fastigheten.

– Att gå ut på Drottninggatan var inte att tänka på. Någon öppnade dörren och det kom poliser med dragna vapen och skrek ”stäng dörren!” Där och då fattar man inte att det händer, det var overkligt. Bland annat ringde en granne, som visste att jag var i Stockholm och undrade var jag var. ”Du tror mig inte, men jag sitter i en trappuppgång på Drottninggatan”. Då blev hon alldeles tyst. Inte förrän klockan sex på kvällen kunde jag gå hem till min dotter.

Inger Johansson har inte låtit det hon varit med om påverka henne.

– Jag har inte haft några mardrömmar. Jag förhåller mig till verkligheten och har nog haft nytta av att jag har lätt att prata om det. Men jag tycker förstås att det är fruktansvärt och tänker på de som skadades och dog. Med tanke på hur mycket folk som var på Drottninggatan och med vilken fart lastbilen körde kunde det ha varit hundratals döda.

Är du mera vaksam nu än tidigare?

– Egentligen inte. Jag har varit tillbaka på Drottninggatan och jag är inte rädd för att gå ut. Däremot undviker jag stora folksamlingar och skulle aldrig ställa mig mitt i publiken, om jag var på en konsert. Men mest är jag bara tacksam att jag fick behålla livet. Man inser ju hur liten skillnaden kan vara mellan liv och död. Jag hade tur, som hann in i affären.