Kommer man till ett ställe som man kanske aldrig tidigare besökt kan det vara en god idé att ta sig en sväng på kyrkogården. Det kan vara en väg till att komma just den bygden lite närmare in på livet. Tyvärr är merparten av dagens gravstenar lite mindre "meddelsamma", vilket till en del förklaras av ett ändrat begravningsskick.
Vimmerby församling har i sommar tagit fasta på kyrkogården som historiebärare och arrangerat kyrkogårdsvandringar i sällskap med kunniga guider. En satsning som uppskattats och där den första lockade nära 50 deltagare.
Från församlingen medverkade kyrkoherde Eva-Lena Karlsson, som höll en avslutande andakt, kyrkonämndens ordförande Magnus Carlsson samt mångårige kyrkvaktmästaren Roland Svensson. Rundqvists Begravningsbyrå fanns också med på ett hörn och Paul Axelsson, en av de nya ägarna av den anrika firman, berättade om vad som händer från det att en människa dör och fram till begravningen.
Magnus Carlsson stod för en uttömmande historik om kyrkogården, dess tillkomst, utveckling och byggnader fram till dags dato. I ett brev från regeringen 1815 uppmanades de svenska församlingarna att flytta ut begravningsplatserna från kyrkorna och bebyggelsen för att, bland annat, minska risken för smitta.
I Vimmerby hade dessutom staden vuxit så kraftigt att det var trångt om saligheten innanför bogårdsmuren vid kyrkan. Vid diskussionerna om en ny kyrkogård framkom att man tvingats gräva om gravar vart sjunde år, vilket naturligtvis inte kändes bra.