Dyra märkeskläder och shopping finns inte på kartan för Vimmerbytjejen Cecilia Elofsson. Efter två resor till Tanzania har pengar fått ett annat värde för henne.
- Man skulle väl kunna säga att jag blivit snål. Jag sparar allt jag kan för nästa resa - och då reser jag så billigt jag bara kan. Och när jag hör att något köpt nåt dyrt tänker jag alltid på hur mycket mat det skulle räcka till där borta.
Det som är lite för oss, kan vara skillnaden mellan svält och mätt mage i Afrika, skillnaden mellan utbildning och framtid eller ett liv på gatan.
- För tolv kronor kan man få ett rejält mål mat på en restaurang. Lagar man maten själv får man förstås mycket mer för pengarna.
Lim dövar hunger
Skälet till att Cecilia Elofsson hamnade i en liten by utanför Moshi nära Kilimanjaro är mamma. Mamma pluggade till behandlingspedagog på folkhögskolan i Vimmerby och en av hennes kurskamrater och kompisar heter Carina Wåhlström.
- Jag och Carinas dotter Marielle började också umgås och när Carina gjorde sin praktik på ett barnhem i Tanzania 2009 fick jag och Marielle chansen att komma dit på två veckors semester.
En ovanlig semester som resulterade både i ett fadderbarn och helt nya insikter för då 15-åriga Cecilia.
- Jag visste direkt att jag ville tillbaka och jobba mera, särskilt med gatubarnen vi kommit i kontakt med.
Stor skillnad
Och så blev det. För en tid sedan blev det fem veckor i Moshi, dit också Carina återvänt för att fortsätta jobba. Cecilia startade ett litet projekt för gatubarnen.
- Vi hjälpte en grupp på femton killar som lever på gatan, de flesta är tonåringar, den yngsta nio år. Många av dem har blivit utsatta för våld och missbruk hemma eller också har deras föräldrar dött. Många sniffar lim, för det dövar hungerkänslorna.
Första gången hon åt tillsammans med pojkarna blev det så tydligt för henne att livet är orättvist.
- Allt släppte när jag kom hem, då bara grät jag. Men jag har också förstått att man faktiskt kan göra stor skillnad. Även om man inte kan hjälpa alla kan man hjälpa några. Vi försökte få ut så mycket som möjligt för pengarna och köpte billig mat på marknaden. Det tar timmar att rensa riset och bönorna, men det var det värt - vi lagade massor av mat som vi sedan körde ner på stan till pojkarna.
I svenska mått mätt kostar det "ingenting" att nära ett barn i Tanzania.
- För 250 kronor i månaden får man mycket mat och kläder till gatubarnen. För 750 kronor om året kan ett större barn få gå i skolan och det är den högsta drömmen för dem. De frågar jättemycket om våra skolor i Sverige och många av dem har överhuvud taget aldrig fått chansen att gå i skolan. En del är inte ens säkra på vad de heter i efternamn.
"Jag kan faktiskt göra något"
När andra shoppar sparar hon pengar till nästa resa tillbaka till gatubarnen i Tanzania. När hon gjort sina läxor pluggar hon swahili. För 16-åriga Cecilia Elofsson i Vimmerby blev en semesterresa starten på något stort. Och viktigt. - Första gången jag åt med barnen ute på gatan slogs jag av hur otroligt orättvist livet kan vara. Men man kan faktiskt göra något.
Sextonåriga Cecilia Elofsson från Vimmerby med sitt fadderbarn Debora. Resan till Tanzania gav henne ett nytt mål i livet - att hjälpa till och göra skillnad.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter