Jennifer söker kärleken på TV

Kamerorna har släckts. Flera veckor av vardagslunk har avlöst den intensiva inspelningsperioden när Jennifer Florin, 27-årig tvåbarnsmamma från Vimmerby, fick gå in i något alldeles nytt.
- Det tar mycket mer än man tror. Så mycket intryck på en gång, så långa dagar, så mycket resor. Man blir trött. Så det var skönt med vardag.
Men från och med i kväll kommer hon att bli påmind om att sommaren 2012 varit av det ovanligare slaget. Nu börjar höstens omgång av "Ensam mamma söker".
- Jag har fått väldigt mycket kommentarer. De jag känner tycker det ska bli jättespännande och jag har inte hört något negativt. Och folk kommer fram på ICA och säger att det är kul att jag är med.
Hennes medverkan i tv är inte det enda nya hon står inför. Hon jobbar på Frödinge Mejeri månaden ut.
- Jag är varslad. Så vi får se vad som händer. Jag söker jobb och är flexibel.

Skojat
När hon tittat på tidigare säsonger har kompisarna skojat med henne och sagt att hon borde söka. Och det gjorde hon.
- Men jag tänkte att "det är sånt där man aldrig kommer med i" - men dagen efter hörde de av sig och inom loppet av två veckor var det klart att jag var en av de sex mammor som killar skulle få skriva brev till.
Breven och mejlen sållas av produktionsbolaget innan de hamnar hos mammorna.
- Klart att det är en egoboost att få den här uppmärksamheten. Det är inte alls samma sak att titta på ett foto och läsa en ansökan som att verkligen träffa personen. Men de killar jag valde ut var väldigt bra - olika - men bra. Vi fick en bra sammanhållning i hela gruppen och jag vet att killarna umgås med varandra.
Vad är det för typ av man du letar efter?
- Någon som är lite driven, har sina egna intressen, står får sina åsikter. Jag har en ganska tuff personlighet och har lätt för att köra över folk, så det krävs en kille med lite go i. Och det viktigaste av allt - att han har rätt humor och lite självdistans.
Hennes drömmar var inte av det högtflygande slaget när hon gick in i det hela.
- Jag var på väg att fega ur många gånger, men kompisar har peppat och familjen har stöttat. Att det skulle gå att få känslor för någon på fem veckor i en så konstig situation tvivlade jag verkligen på - men det får man. Man umgås så intensivt, pressen gör att man lär känna varandra och ser både de goda och dåliga sidorna. Så visst får man känslor. Men vad det är för känslor, det återstår att se.
Jennifer Florin får inte avslöja om hon träffat mannen i sitt liv. Däremot säger hon att hon inte ångrar en sekund och att hon lärt sig mycket om sig själv.
- Det är som jag höjt min egen ribba. Tidigare var jag inte någon som tog för mig när jag träffade nya människor. Nu tvingades jag stå i centrum och vara den som tog tag i saker. Det har stärkt mig och nu vet jag att jag klarar saker jag inte trodde jag skulle klara.

Ska titta
Det var vardagen med killarna - hur mycket vardag det nu blir när man filmas - som var viktigast.
- Semestern i Falkenberg var kul. Men det jag såg fram emot var att få hem killarna till min vardag och se hur det fungerade med barnen. Och det var när jag kom hem till killarna som det nog gick upp ett ljus.
Barnen Viggo, 5 och Nova, snart 3, är för små för att förstå.
- Viggo vet att vi ska vara med i tv, men jag har faktiskt inte bestämt mig för om han är mogen att se det, även om jag inte gör något jag skäms för. Kanske väntar jag några år.
Men du ska titta på TV i kväll?
- Ha ha, det är klart! Jag har fått se första avsnittet och det är bara att gilla läget. Blir det något konstigt bjuder jag på det. Antingen tittar jag själv eller med en kompis. Eller så håller jag mamma i handen. Hon har varit till stor hjälp under den här tiden.