Slumpen gjorde att Linnéa Nestor, med intresse för matte och programmering, hittade annat vägalternativ. En lapp om musikal på Vimmerby Kulturskola fångade intresset.

– Det var här, på Kulturskolans scen jag upptäckte teatern som 19-åring. Ett avhopp gjorde att jag fick rollen som Fräulein Schneider i Cabaret. Det låter lite löjligt, men det var som att hitta hem. Efter Cabaret var jag med i uppsättningen av Sårskorpan och dansade i dansgrupp. Timmarna på Kulturskolan i Vimmerby blev kanske inte så himla många, men superviktiga.

Efter teaterutbildning på Ingesunds folkhögskola – ”det bästa hon gjort” – flyttade hon till Stockholm 2008, gick skriva dramatik-kurs på Jakobsbergs folkhögskola och plussade på med högskolepoäng i pedagogik och estetiska läroprocesser innan hon utbildade sig till fritidsledare i Karlskoga.

Under äldsta dotterns första år 2015 bodde familjen i Hycklinge, innan de återvände till Stockholm där hon jobbat som danspedagog på UTMANA och senast som fritidsledare med teaterinriktning.

För fyra veckor sedan gick flyttlasset med mannen, en ettåring och en fyraåring till Vimmerby.

– Ska vi bo på en mindre ort igen så är det nu, när barnen är små. Vi skrev på hyreskontrakt på huset i Vimmerby innan jag visste om jag hade något jobb.

Jobb fick hon. Inte det hon trodde var hennes, utan ett annat hon inte vågade hoppas på. Nu boar hon in sig i nygamla tassemarker och jobbar med drama med kommunens femteklassare genom kulturgarantin och frivillig teaterverksamhet med grupper i olika åldrar från sex år.

– Det är så kul. Nu kom jag ju in mitt i en termin och det blir till stor del att ta över det den tidigare teaterpedagogen satt igång, men till hösten kommer jag att kunna sätta min egen prägel på verksamheten. Jag tror verkligen det här blir bra, det känns så.

Vad dramaövningar och teater kan göra med barn och unga har hon upplevt själv, och i jobbet.

– Egentligen borde drama vara obligatoriskt ämne i skolan. Självklart är det bra att kunna lite matte, men att lära sig vara med andra människor är en färdighet man inte klarar sig utan. Och det är det teater och drama går ut på, att få möjligheter att öva på att samspela, känna tillit, våga, ha kul. När jag var elva ville jag inte gå till skolan den dag jag visste att jag var tvungen att läsa från ett papper inför resten av klassen, nu jobbar jag med grupper och pratar inför folk. När vi jobbar med drama övar vi oss i att allt inte behöver vara perfekt och det gör att man känner sig trygg.

Om familjen stannar i Vimmerby återstår att se.

– Jag har svårt att tänka på det sättet. Skulle allt vara för de närmaste 40 åren skulle man ju aldrig våga ta steget. Att flytta är jobbigt, men just nu känns det bra att vara i Vimmerby och vi vill prova det här.

På väggen på hennes kontor och dramasal hänger foton på danspedagogen Destiny, som jobbade på Kulturskolan när Linnéa var 19.

– Det var hon som öppnade ögonen på mig. Det var hennes magkänsla, inte min, jag litade på när jag valde mellan teaterutbildning och skrivarskola på Öland. Jag är så glad för det.