Kalle Sellbrink och kollegan Johan Nilsson spelar för äldre i Linköping. Med spelningarna på jobbet har antalet gig ökat markant, till runt 300 totalt per år. "Jag har blivit en bättre och mer rutinerad musiker".
I 30 år har han spelat på krogar, konserter och visaftnar. Nu spelar han även på jobbet. Kalle Sellbrink är sedan ett och ett halvt år tillbaka heltidsanställd kulturarbetare i äldreomsorgen i Linköpings kommun – och fick en helt ny publik vid sidan av den han är van vid.
Ibland sånger med en handfull äldre med demens. Ibland konsert inför en fullsatt idrottshall. Alltid gig som ger något tillbaka. Inte sällan oväntade ljusglimtar, som när en 90-åring i rullstol börjar gunga med i ”Breaking The Law” eller den som slutat prata minns texten till en hel låt.
– Jag trivs otroligt bra på jobbet, och det är ju faktiskt musikterapeut jag utbildade mig till en gång i tiden, för mer än 25 år sedan. Människor och musik, nu har jag det jobbet jag borde ha hittat för länge sedan. Det är inte så många som anställer musikterapeuter, men Linköping ligger långt fram i det här arbetet, vi är nog Sverigeunika. I alla fall med en så här stor verksamhet, totalt sex kulturarbetare.
Att spela för demenssjuka kräver stora ögon och öron, säger han.
– Det blir nästan som ett personligt samtal. Man måste titta vem man har framför sig och försöka komma på vad just de här personerna behöver här och nu. Där har jag nog stor användning av min utbildning men också av att jag suttit 30 år på krogen och försökt hitta in i nya folksamlingar varje kväll jag spelar. Och jag har blivit en bättre och mer rutinerad musiker än jag var för några år sedan, tack vare jobbet.
Kalle får otaliga exempel på att musik gör något med människor.
– Det finns forskning som visar att musik gör att vi lever längre, blir friskare och kan slippa en hel del mediciner. Jag tycker fler kommuner borde ta efter det här, gärna Vimmerby.
Kalle Sellbrink och Carl Lidberg, kollegor på jobbet, släppte nyligen en singel tillsammans. Här vid release- och premiärspelningen på Palatset.
Med ett heltidsjobb i annan stad, uppemot hundra frilansspelningar per år och repande i olika bandkonstellationer blir det inte mycket fritid över. Desto viktigare att göra något av den.
– Jag och min fru Ann älska att resa och under de åtta år vi varit gifta har vi rest till många olika länder.
Ofta finns en längtan till New York, några dagar i Rom, eller ett par veckor i Thailand mitt i en sommar när han egentligen ska ”spela som en gnu”. Och så det nya vattenhålet: fyrarummaren i Los Alcazares i Murcia, nära Torrevieja i Spanien.
Kalle Sellbrink och hans fru Ann älskar båda att resa. Nu har de hittat en fast punkt att återvända till, särskilt när det är ruggigt väder hemma. Los Alcazares är en genuin spansk småstad. "Inga menyer på svenska, de visar inte Tipsextra på barerna, få turister. Men det är inte alla som pratar engelska, så det får kanske bli en grundkurs i spanska. Det är ju en fördel att veta när bostadsrättsföreningen mejlar om de ska stänga av strömmen eller huset ska rivas", skrattar Kalle.
”Man borde flytta till värmen” – hur många säger inte det? Men ni gjorde det.
–Vi tycker det är fantastiskt att vara på varmare ställen när det är kallt i Sverige och halkade in på idén, att skaffa något långsiktigt. Vi funderade i ett par års tid och ett tag nästan ”knarkade” vi tv-program som ”En plats i solen”. Jag trodde vi skulle hamna i Grekland, men när vi tittade på prisläge, väder, trygghet, vägnät – då lutade det åt Spanien istället.
Ett besök i Alcazares gav mersmak, ett halvår senare åkte de för att titta på lägenheter. De föll för en, men från handslag till nycklar tog det ett halvår.
– Räkna med en lång juridisk process. Så funkar det i Spanien. Man ska nog ligga på ganska mycket, vi körde den svenska artigheten men då kunde det också gå veckor utan att det hände något. Det som kunde strula strulade, allt från enkla saker som att spanska ambassaden stavade min mejladress fel, så vi inte fick våra NIE-nummer som vi behöver för att öppna bankkonto, till att man skickar alla papper banken bett om och efter tre veckor undrar man hur det går och får svaret "vi behöver det här pappret också". Men nu är vi i hamn och det är som att ha en sommarstuga, fast bättre. Bara att lämna slask i februari för att kunna gå några dagar i shorts, när solen ligger på...
Bara 150 meter från lägenheten ligger saltvattenslagunen Mar Menor. "Ser ut som havet och känns som havet, men det är långgrunt och varmare, inte lika mycket vågor. Det passar perfekt när man har småbarn."
Kan det inte vara en stress att ha en lägenhet i Spanien som man ska hinna åka till?
– Vi vet att det kanske handlar om tre-fyra veckor per år. Men på sikt kommer vi att kunna vara där mera, och det behöver inte vara mer än en långhelg. Att flyga dit några dagar och hyra bil kostar inte mycket mer än tre hotellnätter i Sverige. Vi har en fast punkt, som resten av familjen kan ha glädje av.
En tidig promenad längs Europas största saltvattenslagun Mar Menor var inte mer än en hägring för några år sedan.
– Många jag känner har blivit inspirerade och säger "åh, man kan ju faktiskt göra det här, det är inte bara en dröm". Och det kan man, faktiskt. Fast det finns de som frågar om de inte kan få följa med i handbagaget, också.
Vimmerbytrubaduren Kalle Sellbrink, 52, har varit frilansande musiker i 30 år. Numera är musiken också en del av hans jobb, han är en av sex kulturarbetare inom äldreomsorgen i Linköpings kommun. "Det här borde alla kommuner satsa på, även Vimmerby".