September 1994 och en ung Kalle Sellbrink gör sin första avlönade trubadurkväll på restaurang Karlavagnen i Vimmerby.
– Jag hade spelat i rockband i tio år och var van vid att köra järnet en timme utan paus. Den där kvällen blev det fem timmar, utan paus. Jag hade laddat med massor av låtar, några jag skrivit själv och andra jag tyckte var jättebra. Det dröjde till jag på begäran drog ”Mera brännvin” av Eddie Meduza. Då sjöng publiken med.
Sedan dess har han levt brokigt musikliv med många olika bandkonstellationer som Apornas Planet, Blues Impact, Hundår, han har mixat och varvat rock, blues, visa, julbord, krogspelningar, svettiga klubbar, pensionärsmöten. Bara i sommar har han hunnit 40 gig, trots att han haft flera veckors semester.
Med flexibel repertoar har han fått trogen publik på hemmaplan, men också fått greker att dansa zorba till Bob Dylan på Kreta, haft skotske mästaren i elsäckpipa som gästartist i ”Higway to Hell på en pub i Glasgow.
– Jag uppfinner hela tiden mig själv. Tycker om att göra olika. Och den här jubileumsföreställningen följer den linjen. Den liknar inget annat jag gjort tidigare. Det blir intimt, avskalat och jag kommer att bjuda på minnen och låtarna som kunde ha varit soundtrack till mitt liv.
2 500 spelningar i tio länder på tre olika kontinenter i bagaget ger att plocka av. Efter en veckas snor och feber är han igång med repetitionerna tillsammans med Clas Yngvén, som håller i regin.
– Clas tar ner mig på jorden. Jag har alltid levt på mellansnack och requests från publiken. Spontant blir det nu också, men jag har ramar att hålla mig inom och det kanske blir en utmaning. Och jag kommer att få sällskap på scenen av Ola Söderberg och Peter Sundmark, två av mina allra bästa vänner och de två jag spelat mest med hittills i karriären. Det känns fantastiskt.
Utöver fyra helgföreställningar i två akter på Komedianten blir det också matinéföreställning. Premiär 13 september.
– Kanske otajmat att dra igång det här projektet när jag och min fru precis flyttat till hus i Vimmerby och blir föräldrar i oktober. Men det är nu eller aldrig. Lusten att spela låtar publiken inte visste att de ville höra är lika stark som för 25 år sedan. Men den här gången tror jag de kommer för att lyssna.