Kan man vara sjukligt ointresserad av sport?

Han trodde väl antagligen att han skulle få a) det korrekta svaret eller b) något ironiskt svar för att jag kanske höll på motståndarna. Men icke. Ja du, nåt lejon med lite krimskrams runt? Tänkte jag för mig själv. Det sa jag inte. Utan "Inte en aning" blev mitt genomtänkta svar. Kollegan bokstavligt talat tappade hakan. Han trodde på allvar att jag skojade för det var tydligen nåt jättekänt hockeylag, eller kanske fotboll eller speedway (jag brydde mig för lite för att komma ihåg). Men, hursomhelst, allmänbildning tydligen.

Faktum är att jag aldrig träffat någon som är så otroligt ointresserad av sport som jag. Promenader, gympapass eller kanske ta några simtag i simhallen- absolut. Men om det börjar pratas fotboll eller hockey är jag helt lost.

Besvikelsen är stor när jag parkerar mig i soffan för att kolla på Fångarna på fortet och inser att lagen består av sportfolk. "Näääääe" säger jag och byter kanal. Eller genomlider programmet, på gränsen till uttråkad hela tiden.

Jag kan tänka att vändningen dock är nära. Eftersom jag är förälder till två härliga ungar så kan det ju vara så att jag inom kort kommer bli involverad i idrottsvärlden på något sätt. Jag hör ofta föräldrar som deklarerar högt och ljudligt hur de minsann ääälskar att stå där timme ut och timme in och se sina barn springa runt på planen och sparka boll till varandra.

Mm, jovisst tänker jag. Du älskar säkert när det regnar också och du blir dyblöt precis innan matchen startar och det är ett par timmar kvar tills du får börja bege dig hemåt. Säkert.
Eller blir det kanske så? Jag trodde ju aldrig att jag skulle tycka det var roligt att se någon bygga ett sandslott i flera timmar, eller cykla fram och tillbaka på en springcykel. Men när det är ens egna ungar blir det helt plötsligt superviktigt. Så kanske.

Nästan 30 och ska snart lära mig fotbollsregler alltså? Där ser man.