"Känner igen deras tankar"

För sex år sedan fick Margareta Johansson bröstcancer. Nu jobbar hon med att hjälpa bröstcancerpatienter som drabbats av behandlingsbiverkningar. - Jag har kunnat använda mina egna erfarenheter till något positivt i alla fall.

Vimmerby2010-10-19 06:17


Rosa månad. Och vi klämmer kanske lite extra, när vi blir påminda.
2004 fick Margareta Johansson i Gullringen komma tillbaka och ta nya bilder efter en rutinmässig mammografiundersökning.
- Då kände de igenom brösten ordentligt, men kände ingen knöl.
Inte ens läkarens vana fingrar kunde hitta den platta tumören. Därför brukar hon passa på att uppmana andra kvinnor att verkligen gå på mammografi.
- Det är bra att gå igenom sina bröst, men inte alls säkert att man känner något.
Ett cancerbesked kommer förstås alltid olämpligt. I Margaretas fall tre veckor innan hon skulle iväg på en efterlängtad resa.
Hon höll på att utbilda sig i kinesisk medicin och hade jobbat och sparat i flera år för att kunna åka på studieresa med en månads sjukhuspraktik i Kina. Sonen skulle med.
- Jag frågade om det skulle ha någon medicinsk betydelse om min operation sköts upp några veckor och fick veta att det inte hade det i mitt fall. Vi kunde åka och valde att kompromissa - vi stannade tre veckor. Klart att det kändes tungt efter beskedet, men vi fick en fin resa.

Tappade inte all kraft
Många gånger har hon fått frågan hur hon klarade av det. Att åka till Kina precis när hon fått veta att hon hade cancer.
- Hade doktorn varit det minsta tveksam hade jag självklart stannat hemma.
När hon kom hem blev det operation och sedan skulle tumören analyseras. Hon hade fått en spridning till lymfkörtlarna i armhålan och det väntade både cellgift och strålning efteråt.
- Det var det tuffaste beskedet. Jag var ensamstående med en elvaåring och visste inte hur det skulle gå för mig.
När behandlingen börjat använde hon sig av sina kunskaper i kinesisk medicin. Med hjälp av de tabletter hon fick från sjukvården, Apotekets armband mot illamående och örtmedicin klarade hon sig bra genom sju behandlingsomgångar med cytostatika.
- Jag blev trött, men inte illamående en en enda gång. Jag tappade håret, men inte all kraft.
Därefter väntade strålning och slutligen antihormonell behandling.
- Jag har ätit antiöstrogentabletter i fem år och tog den sista tabletten för bara några veckor sedan.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om