Karin Faaij Hultgren har precis dragit igång en åttaveckorskurs i mindful quigong i Vimmerby. En kombo av hennes favoritträningsformer.
– Mer upplevelse än prestation. Långsamma, mjuka rörelser, som passar alla. Jämför man exempelvis med yoga är det inte lika ”uttänjande”. En träning i medvetenhet, i att vara här och nu. Inte bara avslappning, utan också att bli mer fokuserad, och effektiv, lära sig att stänga av bruset.
Själv kom hon i kontakt med mindfulness för omkring tio år sedan, när hon gick till doktorn för sin egen stress.
– Jag var väldigt stressad, av olika anledningar, och fick som tur var remiss av läkaren till en mindfulnessinstruktör. Det här gav mig otroligt mycket mer än samtal med psykolog och ledde till att jag själv utbildade mig till instruktör. Jag har mina dalar ibland på grund av min tidigare utmattning, men då får jag öka återhämtningen en tid. Det är en tillgång när jag hjälper andra att själv ”ha varit där”.
Det blir kurstillfällen både inomhus och i skogen, där Karin menar att hälsoeffekten blir djupare.
– Vi mår bra av natur. Själv är jag så tacksam över att jag bor med skogen precis inpå huset, det är bara att öppna grinden och gå ut.
Flummigt, kanske en del tycker?
– Läget är akut. Idag är det så många som stressar, man ska hinna så mycket i olika delar av livet och känner ofta otillräcklighet. Ofta skyller man på att man inte har tid att ta hand om sig, men man behöver skära ut ett stycke tid för det. Vad är viktigare än hälsan? Det här hjälper för en del, fördelen är att det kopplar samman sinne och kropp genom de långsamma rörelserna och det talar om för kroppen att den ska slappna av. Och det signalerar lugn och ro till hjärnan.
Karin Faaij Hultgren tror att vi måste bli bättre på att välja bort det vi inte måste.
– Storstäda, till exempel. Måste man det?
Men också våga välja när magkänslan säger ”testa”.
– Vi föds med en magkänsla, men lär vi oss att vifta bort vad vi vill säga till oss själva. Jag går mycket på magkänsla och är inte en sådan person som stannar på ett ställe bara för att jag "ska". Jag är inte rädd för att prova det jag är nyfiken på, har aldrig hållit fast vid något bara för att "man borde".
I höstas sa hon upp sig från ett jobb hon gillade.
– Jag är sjuksköterska i botten och har jobbat på gyn och BB i Västervik. Målet var att bli barnmorska, men under resans gång kom jag på att det var med barnen jag ville jobba. Så jag vidareutbildade mig inom barn och ungdom och jobbade några år som skolsköterska, i två grannkommuner. Jag trivdes med allt, jobbet, kollegorna, eleverna.
Ändå sa du upp dig?
– Ja, det kan ju verka lite koko. Men jag behövdes mer i vårt familjeföretag MembranProTec, som jag och min man Bram byggt upp tillsammans. Där har jag bland annat personalansvar. Och i och med det har jag också fått lite större frihet, jag kan lägga upp mina dagar på ett annat sätt och en dag i veckan är jag mammaledig med vår yngsta, sexåringen, som inte börjat skolan än. Det främsta för mig är ändå att vara mamma.
Under åren de tre yngsta var små bodde familjen i Skänninge, där de rustat upp en gammal lanthandel och drev butik, bland annat med återbruksmöbler och ekologisk hudvård.
– Det var fina år, men i takt med att barnen växte och fick fler aktiviteter passade det bättre att bo i stan. Nu är butiken nedskalad till en ”swish and grab” i vårt företags lokaler. Det funkar jättebra.
Hon sjunger på dop och bröllop, målar – bland annat tog hon initiativ till en konstauktion för Ukraina, som drog in 160 000 kronor.
– Jag blir glad av att göra något för andra.
Design, mönster och sömnad har varit en del av hennes yrkesliv i många år.
– Det släpper jag inte. Sedan jag slutade som anställd har jag fått mera tid och syr en hel del, mest bäbiskläder i ekologisk bomull, men också återbruk. Jag tycker det är fint att ta hand om det gamla. Sedan gör jag en hel del ändringssömnad och skräddarsyr efter behov. Tredje ”benet” i företaget är kurser, hälsokonsultationer och reikihealing.
Finns det något kvar på din bucketlist?
– Massor. Jag vill skriva böcker, resa mer, jag längtar efter upplevelseresor. Det har inte blivit så mycket i och med att jag haft små barn under en lång period. Det skulle vara kul att föreläsa mer, och kanske jobba för att få in mindfulness på schemat i skolan, som en förebyggande del. Annars tycker jag om det vardagliga. Att vara mycket med barnen. Bara vara. Något annat än nuet har vi faktiskt inte.