Stickorna som Kjell arbetat med är gjorda av hyvlad gran och kommer i fyra olika längder. Sammanlagt har han spikat fast omkring 12 000 stycken sådana stickor på taket.
Förr om åren var sticktak, ibland kallade spåntak, ett vanligt sätt att hålla regnet borta. Att lägga ett sådant tak är ett krävande arbete och hur lång tid det tar att ensam göra ett tak som kräver 12 000 stickor, det kan Kjell Karlsson i Högdala strax utanför Vimmerby svara på.
– Det här är en gammal torparladugård från 1800-talet. Spiltorna och hönshuset är kvar därinne. Man återanvände mycket förr i världen och jag har gångjärn på baksidan som definitivt är från 1700-talet, säger 80-åringen.
Tre år har passerat sedan Kjell Karlsson tog sig an jätteprojektet på ladugården. Undertaket gjordes av professionella snickare och resten har han skött själv. Takstickorna, gjorda av hyvlat trä, är ungefär fyra millimeter tjocka och taket består av fyra till sex lager, det varierar eftersom stickorna ligger omlott. För att täcka en kvadratmeter av taket krävs ungefär hundra stickor.
– Det tar två minuter per sticka, har jag räknat ut. När man ligger där uppe på taket och har allt material klart går det snabbt men det ska läggas i blöt och ordnas med byggnadsställningar och annat som tar tid. Vi pratar om flera hundra timmar, säger han.
Varför la du inte ett enklare tak på ladugården?
– Den har alltid haft sticktack. Vi la ett på 60-talet med hjälp av min far och morbror, som också hyvlade stickorna då. Sen har det taket ruttnat, det håller en mansålder ungefär.
Stickorna måste läggas i blöt för att man ska kunna spika igenom dem utan att de spricker. Virket var inte enkelt att få tag i och även spikarna har Kjell varit tvungen att specialbeställa eftersom det krävs spikar som rostar, vilket underlättar när man ska ta bort taket.
"Jag fick kontakt med en som hade hyvel på Målilla motormarknad. Han var från Glimåkra i Skåne och tar fram stickor professionellt åt kulturbyggnader och så. De här är hämtade därifrån, det blev två lass med släpet och de kommer i buntar om hundra", säger Kjell Karlsson.
Nu, efter tre års ihärdigt arbete, är taket så gott som klart så när som på nocken och ett hundratal stickor. Dessvärre kommer Kjell inte att kunna spika de sista stickorna på grund av att han för ett par veckor sedan föll ner från stegen och skadade armen.
– Jag kan inte gå upp på taket nu men snickarna fullbordar det där och sedan är det klart. Det kommer nog bli lite tomt, man har ju haft en plan för vad man ska göra varje dag, säger han.
Vill du berätta om vad som hände när du skadade dig?
– Det var så idiotiskt. Jag gick ner för stegen här, framåtvänd, och stegen är inte räfflade. Jag drog i väg och det var fötterna upp och huvudet ner, men det gick ändå ganska så bra.
"Jag är väldigt nöjd men det har varit många turer längs vägen", säger Kjell Karlsson om projektet.
Förutom den incidenten har Kjell varit relativt förskonad från skador under projektets gång. Han tittar nöjt ut över taket och berättar att han gjort klart med snickarna som ska fixa nocken om ungefär tre veckor.
– Jag är väldigt nöjd men det har varit många turer längs vägen. Man kan till exempel inte hyra byggnadsställningar i tre år utan de har jag ju fått snickra ihop själv, säger 80-åringen.
Svarta stockar på var sida av ladugårdsväggen skvallrar om att byggnaden byggts ut i omgångar.
– Jag tycker att det är intressant, rent historiskt, att bevara en sådan här byggnad. Jag tänker nästan att man skulle kunna koppla det här till någon vuxenutbildning så att folk kan se tekniken med taket.
Via Länsstyrelsen fick Kjell veta att han kunde söka bidrag för att lägga taket men att byggnaden då skulle klassas som kulturhus och i och med det inte kunna användas.
– Det passade inte mig eftersom jag har fullt med bråte och behöver den som förråd, säger Kjell Karlsson.