I boken ”Jag minns mitt Vimmerby”, som gavs ut 2015, samlade Stadsmuseet Näktergalen ihop ett tiotal före detta eller nuvarande Vimmerbybor som gav sina personliga berättelser kopplade till staden från tiden när de växte upp. Boken blev en succé, önskemålen om en uppföljare har fyllts på under åren och nu blir den verklighet. I slutet av året är tanken att bok nummer två ska ligga klar – ett projekt, som enligt Gunilla Gustafsson på Näktergalen, görs möjligt tack vare ett ekonomiskt stöd från Sparbanksstiftelsen Vimmerby.
– Att bevara historier om vardagslivet från förr är viktigt. Vi måste veta vad vi har med oss för att förstå hur vi hamnat här, menar Gunilla Gustafsson.
– Några av författarna i den första boken återkommer även denna gång, bland annat Gertrud Ståhl och Vera Andersson. Men många namn är nya, berättar Gunilla Gustafsson.
Bland de omkring dussintalet skribenter som deltar i den andra boken finns bland annat Anders Lindblad, Södra Vi-bördig sportchef på Svenska Dagbladet, författaren Per Helge, före detta ambassadören Bosse Eriksson, Anders Blank, journalist på Barometern, tidigare journalisten Nils-Erik Pettersson samt förre regeringstjänstemannen Anders Wenström.
– Gensvaret har varit jättebra. Tillsammans kommer de dela med sig av så många minnen, och vi läsare kommer garanterat känna igen mycket i både miljöerna och berättelserna, säger Gunilla Gustafsson.
Anders Wenström är född och uppvuxen i Vimmerby. Han lämnade staden för värnplikt i Eksjö och därefter juridikstudier i Lund.
På grund av ”skrala betyg”, som Anders själv beskriver det, hamnade han i förvaltningen på Invandrarverket innan en 25-årig era inom regeringskansliet inleddes. Inom ramen för det jobbet har han rest en hel del samt både bott och verkat mycket utomlands.
– Att jag medverkar i boken är Sven Ekberg (före detta journalist, boende på Öland och med starka kopplingar till Vimmerby) skyldig till. Han hörde att Gunilla letade efter folk och tipsade om mig, berättar Anders Wenström.
Vad kan vi förvänta oss för text från dig?– När man får ett sådant här uppdrag börjar det alltid med någon sorts självförintelse – vad har jag att skriva om som kan intressera folk? Jag fastnade till slut för att beskriva Vimmerby stads förändring ur ett familjeorienterat moderniseringsperspektiv.