Direkt efter Shakespeare-produktionen kastade sig Komedianterna in i nästa projekt. Titta inte i påsen – en fars där handlingen kretsar kring ämnen som adoption och illegal invandring. Ämnen som kan låta som en motsättning i samma mening som man säger fars, men här är det humor av välbekant engelsk sort, signerad Ray och Michael Cooney.
– Det är samma författare som skrivit Rakt ner i fickan, som vi satte upp senast vi gjorde fars, och det märks på stilen. Det är samma grepp – men handlar om något helt annat, säger Rikard Eklund, producent och regiassistent.
Vardagsrum i lindblomsgrönt har under den senaste månaden byggts på scenen i teaterlokalen på Storgatan och scenografin bjuder på massor av dörrar, en trappuppgång och ett fönster att hålla ordning på.
– Just nu är det så pass att de inte kommer ihåg var de ska springa in och ut, men det ger sig, säger Maja Westberg Enqvist med ett tryggt leende.
Redan nu ger Titta inte i påsen skratt och glädje. De involverade har kul med den helsnurriga farsen.
Paret Tomas och Linda ska adoptera. Allt är klart utom sista påskriften och besöket från adoptionsbyrån – tjänstemannen därifrån står bokstavligen i farstun när Tomas båda bröder dyker upp. En av dem har med sig påsen man definitivt inte bör titta i från sitt jobb på bårhuset och har en idé om hur han ska hjälpa till att få priset på huset som Tomas och Linda hyr att dala, så de har råd att köpa det.
Han stjälper mer än hjälper, förstås.
Brorsa nummer två involverar sin verksamhet med illegala invandrare från Kosovo och smuggelcigaretter i handlingen och situationen kan knappast bli värre. Eller kanske kan den det.
Ambitionsnivån kan man inte klaga på. Inte nog med att mängden repliker på svenska som ska sitta som en smäck borde kunna ge den lättstressade huvudvärk – replikerna på albanska är heller ingen barnlek. Och här har man tagit hjälp av expertis för att få uttalet rätt.
– Roligt när man vet att det låter okej, säger Hanna Svensson, som debuterade med en enda replik – ”Men lille Axel, varför gråter du?” i stadsvandringarna i somras och därefter fick blodad tand och spelade Helena i En midsommarnattsdröm i Shakespeareaftonen.
Från ”Men lille Axel, varför gråter du?” till större roller kan steget vara kortare än man tror.
– Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle stå på scen hade jag sagt ”aldrig” – men nu gör jag det, och tycker att det är kul.
Linda Heimonen gör absolut scendebut, som Linda, och spelar mot Christopher Månson, som gör Tomas.
– Jag är med i Komedianternas eldgrupp och halkade in på ett bananskal, jag skulle bara följa med och kolla.
Maja Westberg Enqvist är van vid att statister från stadsvandringar och ”ska bara följa med och kolla” utvecklas till mera.
– Men alla behöver en knuff. Och jag brukar säga att skulle man verkligen inte vilja stå på scen, då hamnar man inte där.
Komedianterna flirtar lite med den lokala publiken i sin version.
– Vi följer inte manus slaviskt, utan gör en del mindre förändringar så det blir lokal igenkänning.