Infrastrukturkansliet bildades 2010. Då bestod det av fyra kommuner som slog ihop sina påsar för att få till en upprustning av Stångådalsbanan och delar av riksväg 34/23. Nu består kansliet av samtliga sju kommuner längs sträckan.
2012 togs en utredning fram som skulle minska restiden med tåg mellan Kalmar och Linköping med en dryg halvtimme. Kostanden: 925 miljoner kronor.

"Andra statliga påsar"
Men projektet väntar fortfarande på finansiering.
- Det går framåt, men det tar en evinnerlig tid. När man arbetar med infrastruktur måste man ha ett stort tålamod. Jag är övertygad om att vår samstämmighet kommer få den effekt vi önskar, men om besluten fattas 2015 eller 2016 törs jag inte säga, säger Michael Leijonhud.
Stångådalsbanan finns inte med i den nationella planen.
- Det är inte utpekat som nationellt stråk så några pengar därifrån kan vi aldrig få. Utmaningen är inte att få med banan där, utan att hitta medel i andra statliga påsar.
Regionförbundet i Kalmar län har anslagit 100 miljoner kronor till Stångådalsbanan och Tjustbanan mellan åren 2014-2019.
- De sju kommunerna är överens om stråket. Regionförbundet i Kalmar är med. Landstinget i Kalmar och KLT är med. Men vi har saker kvar att få samklang i med landstinget i Östergötland och den dialogen har knappt påbörjats. Vi ska träffas framöver.
Hur skulle en finansiering av upprustningen kunna se ut?
- Det är omöjligt att säga. Generellt är det så, att har man ingenting att ge har man inte heller något att få. Det är alltid en samverkan som måste till. Det gäller alla: Trafikverket, kommunerna, regionförbundet och landstingen. Ser man det krasst måste kommunerna alltid dra sitt strå till stacken.