Kontraster i årets Vårsalong

För drygt tio år sedan hade målaren, grafikern och skulptören Krister Johansson kommit till vägs ände.

- Allt jag gjorde såg likadant ut, det blev samma grejer, alltihop.

Inspirerad av återläsandet av Harry Martinsons böcker och kommen till den ålder där man har både det förflutna och nutiden inom sig hittade han ett nytt uttryck. Han började om från början.

- Jag började berätta genom tecknandet.


I hans bilder finns återkommande teman - skogen, drömmen om det fria cirkuslivet, kärleken till barndomens hästar... Han ger sin syn på samtidens skogsbruk, politikens nedmontering av kulturen, funderingar på döden i en personlig tolkning av överfarten till Hades i ett symbolspråk han inte vill prata sönder.

- Jag för en dialog med mig själv. Och färg aktar jag mig för - färg förstör. Berättar jag om en gran och målar den grön, så är den grön. När jag tecknar den så här kan man själv bestämma vilken färg den har, om det är solnedgång eller något annat ljus.


Färg har vännen Agne Regell inga problem med. Hans landskapsbilder från Kvill, Öland och Palestina glöder av färger. Den rikliga middagen hemma hos nya syrianska vänner blir komposition på ett golv. Flera motiv är hämtade från konserter. Ögonblick av öronnjutning kan bli febrigt skissande på programblad, som underlag till bilder det svänger om.

- Jag är inte så petig, jag vill ha det ganska grovt.

Läs mer i onsdagens papperstidning