Varje år tar i genomsnitt 1600 personer i Sverige sitt liv. Organisationen Suicide Zero menar att kommunala handlingsplaner skulle rädda liv. Men en stor majoritet av kommunerna i landet har inte sådana planer, enligt Suicide Zero är det bara 233 av 290. Och i Kalmar län, som enligt offentlig statistik som organisationen hänvisar till har en högre självmordsfrekvens än riket, är det enbart i Mönsterås kommun man har en egen handlingsplan.

– Det började med att jag lämnade in ett medborgarförslag i december 2017. Det avslogs året därpå. Men jag kom i kontakt med en politiker i kommunstyrelsen som tyckte det var intressant. Så frågan togs upp igen. En arbetsgrupp sattes samman, där jag deltog som representant för Suicide Zero. Nu i maj 2020 antog kommunen planen. 

Det berättar Maria Pedersen, volontär för Suicice Zero och anställd som och kost- och städchef i Mönsterås kommun.

Det 12-sidiga dokument hon medverkade till har titeln "Handlingsplan för psykisk hälso och suicid 2020-2022" och kan läsas på Mönsterås kommuns hemsida. Det knyter an till en regional plan för Kalmar län och i förordet slås fast att det är ett gemensamt dokument för kommunens alla verksamheter.

Att ha en kommunal handlingsplan mot suicid, eller självmord, är inget lagkrav. Men Suicide Zero kräver ändå att kommunerna tar fram planer och framhåller att ett genomtänkt strategiskt arbete kan rädda liv.  Man påminner också om riksdagens beslut 2008 om en nollvision för suicid – precis som det finns en nollvision mot trafikdöden.

– Självmord är en stor samhällsfråga. Det är helt oacceptabelt att elva av tolv kommuner i Kalmar län saknar egna handlingsplaner, säger Suicide Zeros generalsekreterare Rickard Bracken och fortsätter:

– Det räcker inte med att hälso- och sjukvårdsförvaltningar arbetar mot självmord, det måste ske löpande i alla förvaltningar.

Han exemplifierar med insatser som kommunernas tekniska förvaltningar kan göra:

– Man kan säkra farliga platser, som broar med låga räcken vid höga höjder, eller järnvägsövergångar i tätorter.

Han påpekar att forskning om självmord ger stöd för att sådana insatser har betydelse och avvisar föreställningen att en person som överväger att ta sitt liv "gör det ändå". Den avgörande handlingen är inte sällan impulsstyrd.