Att mista gör ont. Annika Karlsson säger att det är svårt att hitta det värdiga i att se en pappa, som alltid varit stark och trygg och frisk, tyna bort och "ligga som en fågelunge" i en säng.
Sjukdom rår ingen över, men sorgen förvärras när Annika och Torbjörn Karlsson tänker på allt som inte blev som de trott. De säger att det de gått igenom sedan deras pappa blev sjuk i slutet av 2010 varit en lärdom.
- Men det är en tuff lärdom. Vi har förstått att för att få den hjälp man förväntar sig att få måste man ryta i och ha både tid och ork. Hur funkar det för de som inte har den orken? För gamla som inte har någon som kan hjälpa till?
"Bristande information"
När deras far opererades sommaren 2011 fick de veta att han hade en cancer med spridning och att man inte lyckats få bort allting. Men hur allvarligt det verkligen var förstod de inte förrän i mitten av januari i år.
- Jag har åkt två gånger till Linköping för fem minuters samtal med läkaren, utan att efteråt veta särskilt mycket mer än innan jag åkte dit, säger Torbjörn Karlsson.
De ifrågasätter hur en patient kan skickas hem från onkologen med en aggressiv cancer i hals och nacke utan information.
- En vårdplan vore väl på sin plats, och information om vad man tänker göra och hur prognosen är. Jag jagade läkaren, som opererat pappa, hela december och en bit in i januari, innan jag till slut fick ett samtal på jobbet. Då fick jag svaret att pappa hade två, kanske tre månader kvar att leva. Det kom som en chock. Det var först i slutskedet av hans liv vi fick ett informationsblad om cancer och hur det är att leva med sjukdomen. Det kunde vi väl ha fått i Linköping, där man sitter inne med kunskapen, säger Annika Karlsson.
"Fantastisk personal"
Om Lage Karlssons sjukdomstid ur barnens synvinkel försvårades av problem i sjukvårdsapparaten tycker de ändå att han sista veckor präglades av värdighet.
- Personalen på Granebo i Vimmerby är värda all beundran. De är helt fantastiska och tog väl hand om pappa. Att se hur de jobbar, trots att de också drabbas av besparingar, är otroligt.
De betonar att de inte söker medlidande.
- För vår del handlar det heller inte alls om att "hänga någon". Men det känns viktigt att påvisa hur det kan fungera i dagens sjukvård. Vi är inte de sista anhöriga som kommer att drabbas av att någon som står dem nära blir svårt sjuk. Kan man förhindra att det här upprepas vore det skönt.
Kritiska till sjukvården
Annandag påsk dog Lage Karlsson, 74 i cancer. Hans barn Annika och Torbjörn Karlsson har, mitt i sorgen, svårt att smälta hur det blev under pappans sjukdomstid. - Brister i information och kommunikation har gjort att pappa fick plågas av hemska smärtor. Vi fick kämpa för att få hjälp. Droppen blev resan, när Lage skulle till Vimmerby efter sin sista behandling i Linköping. Den beställda adressen var Granebo. - Men istället lämnades han hemma, säger syskonen, som gjort en anmälan till KLT.
Så jobbar vi med nyheter