En gång i tiden, då Interrail var populärt, åkte jag mellan de här städerna - fast åt andra hållet. Från Riverian, oh la, la vilka härliga dagar i badparadiset Juan-les-Pins, via Toulouse till Paris. Det jag minns bäst av Juan-les-Pins var de där fantastiska baguetterna med pommes och den där goda såsen mitt i. Ja, ja.

I Toulouse blev vi fast i ett par timmar på tågstationen. Inget mer än så. Med Paris var det annat. Sacré Cour, Triumfbågen, Eiffeltornet och allt det där ni vet.

Det var varmt som sjutton och inga pengar hade vi. Det löste sig ändå då vi sammanstrålade med en annan grabbduo från Vimmerby - med kontokort på fickan. Det löser sig alltid.

Nu ska det svenska landslaget hit i juni. Det kan bli helt fantastiskt. Killen bredvid mig på kontoret säger att han minsann ska åka, med sina gamla KBK-polare. Helst till Nice. Jo, jag tackar. Medelhavets stränder lockar.

I går kunde man börja ansöka om biljetter till de svenska matcherna på UEFA. Det kommer garanterat bli många tusen svenska fans som blir utan biljetter i sommar.

Det finns en hype jag gillar kring vårt herrlandslag, trots att förtroendet var rejält naggat i kanten där ett tag när det gick tungt i EM-kvalet. När det vankas stora mästerskap dras de blågula fansen likt flugor till kossor för att heja fram sitt lag. Jag får nog nöja med mig att se matcherna på tv och yla som en varg av längtan efter att vara på plats när Guidetti - just han - går i bräschen och lyfter vårt landslag till oanade höjder. Han har gjort det förr. Senast i somras. Den stora skrällen och den givna bragdmedaljvinnaren i mina ögon. Inte Guidetti, men väl U21-landslaget.

Vad tycker vi om gruppen? Helt okej, va?

Dundersvår, givetvis. Men inte helt omöjlig. Hur mår egentligen världslaget Belgien? Är de inte lite på nedgång? Hazard har haft en jobbig höst, Kompany var svag förra säsongen.

Å andra sidan vimlar det av stjärnor i detta landslag, som spelar i absoluta toppklubbar i Europa. "Mina" grabbar i Tottenham kan jag inte klaga på. Vertonghen, Alderweirdel, Dembélé och Chadli har varit okej när jag sett dem, inte minst Dembélé på mitten. Lukaku öser in mål för Everton och Origi fixade poäng för Liverpool häromsistens. Här finns också stjärnor som Marouane Fellaini, Axel Witsel, Kevin De Bruyne (bäst av alla), Adnan Januzaj, Thomas Vermaelen, Thibaut Courtois...

Hur man än vrider och vänder på steken är Belgien storfavoriter att gå vidare från gruppen - tillsammans med Italien givetvis.

Men ni som kan er EM-historia vet att Zlatan & Co satt käppar i hjulet förr för "Gli Azzuri". Vilket ramaskri det blev när Sverige och Danmark spelade 2-2, precis det resultatet som krävdes för Italien skulle slås ur turneringen 2004 i Portugal. Det fick italienarna att se rött. Det var hårda ord och många anklagelser om konspiration. Jo, just det...

Dagens landslag har inte riktigt samma lyster som förr - men är självklart bra. Spelare som Buffon, Chiellini, Verratti, Marchisio, De Rossi och El Shaarawy går inte av för hackor. Skrälläge Sverige. Absolut.

Irland vet jag knappt ingenting om. Inte mer än att jag gillar tränaren Martin OŽNeill och Robbie Keane. Irland är som alla vet ett hårt arbetande lag, men de har ingen Zlatan.

Det kommer bli en resa, ett ord som är så populärt att använda nu för tiden i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Om jag är med på tåget är inte så troligt.

Jag har varit det förr. Då handlade det inte om fotboll, utan om att stänga ute alla ljud på en perrong i Toulouse med proppar i öronen. Jag har ingen bra bild av staden. Kanske den förändras kvällen den 17 juni. Då möts Sverige och Italien i Toulouse i en nyckelmatch.