Mattias Kessén, kyrkogårds- och fastighetsansvarig i Vimmerby pastorat, förklarar att begreppet vanvård i breven till de som får anmärkning på gravstenar efter provtryck inte ska tolkas som att man misskött gravplatsen tidigare. "Det är ett juridiskt ordval, det kan bli vanvård om man inte vidtar åtgärder av stenen."
När Vimmerbybon, som vill vara anonym, kom till kyrkogården i Tuna för en tid sedan förstod han först inte vad som hänt.
– Jag fick se den ena gravstenen efter den andra ligga på marken, av personal på plats fick jag veta att det rörde sig om cirka hundratalet stenar. Först trodde jag faktiskt det var ligister, eller berusade, som varit där och vält omkull stenar, bland annat en av de jag tar hand om.
Men de välta gravstenarna är en del i det arbete som utförs på kyrkogårdar över hela landet sedan flera år tillbaka. Det är Svenska kyrkans uppgift att kontrollera säkerheten på sina kyrkogårdar. Konsekvensen av ostadiga gravstenar har uppmärksammats efter en dödsolycka i Bollebygd 2011, då en 8-årig flicka omkom när hon fick en gravsten över sig.
I Vimmerby pastorat finns totalt 6 000 gravplatser, säger Mattias Kessén, kyrkogårds- och fastighetsansvarig.
– Men det betyder inte 6 000 gravstenar, men ett par tusen. Vi har gjort provtryck på kyrkogården i Vimmerby och är klara i Pelarne och Rumskulla. I år gör vi Tuna och nästa år Frödinge och Locknevi. Sedan börjar vi om igen, det här kommer att ske vart femte år på respektive kyrkogård.
Vimmerbybon som hört av sig till tidningen menar att den av hans gravstenar som lagts ner och måste åtgärdas var sned redan från början, när den sattes på plats 2000.
– Jag bad vaktmästaren om hjälp, och han försökte rätta till det så gott det gick. Jag är inte kapabel att montera en gravsten, det är inte jag som gjort ett dåligt jobb, men nu är det jag som gravrättsinnehavare som ska punga ut med tusentals kronor.
Reaktioner av det här slaget är inte helt ovanligt, säger Mattias Kessén.
– Det som tar mest tid är inte själva provtryckningarna, det är administrationen. Brev som ska skickas före och efter och det ska följas upp. Jag ska inte säga att det är vanligt att folk är upprörda, men det förekommer. Men vi brukar landa i förståelse, eftersom det i grunden handlar om säkerhet. För vår personal, men inte minst för de som besöker gravarna. Det är inte lätt för en äldre person, som kanske tar stöd mot stenen, att stå emot om den plötsligt börjar ge sig iväg.
Just brevet från pastoratet har gjort Vimmerbybon extra upprörd. I brevet står det bland annat:
"Om gravstenen inte fått en säker montering senast den 2024-10-31 kan församlingen/pastoratet komma att förelägga gravrättsinnehavaren att avhjälpa vanvården. Om ett sådant föreliggande inte följs kan gravrätten komma att förverkas."
– Bara att använda ett sådant ord är otroligt oförskämt. Inte nog med att man blir beordrad att montera en gravsten så den klarar gällande praxis, något som inte ens firman som utför dessa arbeten klarat av, nu blir jag också beskylld för att vanvårda gravar. Jag har skött gravar på Tuna kyrkogård sedan mitten på 1960-talet, först tillsammans med min mor, och efter hennes bortgång har jag även skött graven där hon ligger. Det är aldrig någon som klagat på den skötseln, tvärtom.
Mattias Kessén förklarar att det inte handlar om misskötsel av själva gravplatsen.
– Absolut inte. Vanvård är ett juridiskt begrepp som tyvärr måste användas för att vi tydligare ska kunna driva på när det gäller ansvarsbiten. Vanvård kan gälla gravar som blir vildvuxna och inte sköts, men när det gäller gravstenar som får anmärkning handlar det inte alls om det.
Men kan du förstå att man tar illa upp av ordet vanvård?
– Det kan jag, särskilt när det gäller äldre, som sätter en ära i att hålla det fint på sina gravar. Men vanvård i det här fallet handlar inte om att man inte skött graven tidigare, det kan däremot bli vanvård om den nedlagda stenen inte åtgärdas, men då måste det också gå lite tid. Men det man måste komma ihåg är att det är gravrättsinnehavarens gravplats och gravanordning, inte vår.
Mattias Kessén råder att kolla om gravstenen fortfarande är ett garantiärende, vilket det kan vara om det inte gått många år.
Kan man välja att låta gravstenen ligga ner, då utgör den ju ingen fara?
– Det är en möjlighet, om man tycker att arbetet att resa stenen igen är för stort och kostsamt. Men det måste se vettigt ut. Vill man att stenen ska ligga ner får man först komma in med en ansökan till oss. Om man har frågor är man alltid välkommen att höra av sig till kyrkogårdsexpeditionen.