Södra Vi kyrka var näst intill fullsatt med representanter från olika grannförsamlingar som ville ta emot den nya kyrkoherden. Efter att alla hade tågat in hälsande Jan Henriksson alla hjärtlig välkomna på tredje söndagen i påsktiden. Till en ovanlig tillställning för Södra Vi församling.

– Våra kyrkoherdar bruka stanna ganska länge, säger Jan Henriksson.

– Senast var det 1997. Men vår lilla församling lyckades attrahera en ny kyrkoherde till sig, Anita Waernqvist. Anita var tidigare fängelsepräst på Svenska kyrkan i Västervik.

Biskopen Martin Modéus från Linköpings stift medverkade, samt Marie Marklin och Karin Björk kyrkoherde i Södra Tjust pastorat. Det blev många hälsningar, både från biskopen, församlingens representanter och den nya kyrkoherden.

Södra Vi kyrkokör medverkade liksom barnkören Pysselsångarna under ledning av Eva Henriksson.

Biskopen Martin Modéus sade bland annat att ta över det goda av din företrädare och lämna över detta sedan till din efterträdare. Han älskar ordet kyrkoherde och det modernare ordet församlingsherde.

– Det handlar om människor, många pusselbitar att bygga en god värld.

Anita svarade för predikan och det gjorde hon med hjälp av stora gossdjur i form av får. En herde och hans får.

Lamm som aldrig sluta ropa och Anita jämförde oss människor med lamm som aldrig få sluta ropa till och aldrig sluta lyssna på herden Jesus.

–Ni är inte ett perfekt flock får, men det är det operfekta som tilltalar Jesus, säger Anita Waernqvist. Alla är del av den stora flocken och alla behövs.

Som ett postludium sjöng kyrkokören ”Han är min glädje, han är min sång”. Jenny Engå på tvärflöjt, Mattias Engå på trumpet och Lennart Sjöstedt på piano ackompanjerade. Efter högmässan bjöds alla på lunch med fika i församlingshemmet.