Maria Rotebäck, ett välkänt ansikte i skolans värld, har skrivit en barndeckare som släpps den 5 juni. "Jag skrev boken jag själv ville skriva, inte vad någon annan tyckte jag skulle skriva."
Maria Rotebäck har skrivandet i sig.
– Det har jag efter min 97-åriga mamma som alltid skrivit, och ibland fått lite betalt för sina berättelser. Hon är fenomenal på det. Och jag har också alltid skrivit, men bara för mig själv. Jag är inte den som kan säga att jag har ett halvfärdigt manus till en bok liggande hemma i skrivbordslådan.
I sin yrkesroll som mellanstadielärare, där svenska är ett av hennes ämnen, brinner hon för att få barn att upptäcka läsandet – och att skriva själva.
– Den som inte läser eller lär sig skriva, tappar så mycket viktigt på sikt. Men det gäller att sätta rätt bok i händerna på en tolvåring, annars blir det inget.
”Rätt bok” har hon ibland saknat. Om hennes egen, ”Roosens detektivbyrå”, som ges ut på Lava förlag och släpps den 5 juni är rätt, återstår att se.
– Just nu är det ganska härligt. Redigeringen av boken är klar, nu vet folk om att jag skrivit en bok och alla är så otroligt snälla – men de har ju inte läst den än, så nu glider jag bara på en räkmacka. Jag skickade mitt manus, som jag höll på att inte bli färdig med förrän en av mina döttrar satte ner klacken och sa ”nu skriver du klart”, till flera förlag. När jag fick beskedet att Lava förlag skulle ge ut den blev jag så glad att jag trodde jag skulle dö. Jag grät lite faktiskt.
Valet att bara låta de allra närmaste vara involverade i hennes skrivande har varit medvetet.
– Jag ville inte bli påverkad. Jag gick in i min egen bubbla och har verkligen skrivit den bok jag ville skriva, som jag tyckte var rolig. Ska man börja spekulera i vad som har störst chans att bli utgivet, eller vad man kan tjäna pengar på ska man inte skriva en barnbok. Men det var det jag ville. Och som jag skrattat under tiden. Nu är jag förvisso ganska lättroad, men det har varit väldigt kul.
Till boken har hon hämtat inspiration från nära håll. Mysteriet utspelar sig i skolmiljö i den lilla staden Tureby – och hennes favoritrektor Anna Ljungqvist finns med i inledningen, trillingdeckarna Daisy, Poppy och Dag, som ska ta reda på vad som händer i skolans källare, har lånat namn av de egna barnbarnen och bortgångne storebror Dag.
– Och ”Roosens detektivbyrå” är inspirerat av namnet Roos, som finns på min mammas sida.
Kontakten med elever och de egna barnbarnen inspirerar. Om det blir böcker för vuxna återstår att se. "Jag och en av mina döttrar gjorde ett försök att skriva en deckare tillsammans för några år sedan, men det gick inte alls bra. Dels har vi olika språk, dels skrattade vi mer än skrev."
Boken riktar sig till läsare i åldern 9-12 år. Hur ska man få den målgruppen att läsa fysiska böcker med tanke på allt annat som konkurrerar?
– Här har vi vuxna ett stort ansvar. I skolans värld har vi ett ansvar, men det finns också ett viktigt föräldraansvar. Om inte vi visar för våra barn vilken fantastisk värld man får tillgång till när man läser, och vilka möjligheter man går miste om när man inte gör det – vem ska göra det då?
Du har ju själv målgruppen som elever?
– Ja, och flera av dem har redan sagt att de ska läsa boken. Egentligen riktar den sig till snäppet yngre, när man är 12 kanske man mer vill ha ”morsan-är-dum”-böcker. Det är lite så idag att antingen läser man och då läser man jättemycket, eller annars läser man inte.
Och några ”morsan-är-dum”-böcker vill du inte skriva?
– Det får vi se. Just nu ville jag skriva den här, och jag ville skriva något som var både spännande, och också innehåller humor och värme. Vi får se hur det går, just nu är ju alla så snälla och positiva, vill folk läsa mer finns det redan en uppföljare i huvudet.