Enligt Folkhälsomyndighetens statistik från början av året är lärare och annan personal inom skolan hårdare drabbade av coronapandemin än tidigare siffror visat. Maria Rotebäck, Kristin Olsson och Maria Carlsson är lärare på Astrid Lindgrens skola i Vimmerby.
– Hela Sveriges lärarkår önskar att de bara kunde gå hem och gömma sig. Det märks när man pratar med folk. Man undrar hela tiden om man ska klara en vecka till. Vi har både kollegor och barn som är sjuka, säger lärarna.
De berättar att coronapandemin tär på dem psykiskt och att de känner sig förbisedda av Folkhälsomyndigheten. Rädslan för att bli smittad av coronaviruset påverkar mycket.
– Jag skulle inte säga att det påverkar mitt arbete med eleverna, men ärligt talat så har jag haft dödsångest sedan i mars förra året. Det påverkar mitt huvud och man mår dåligt. Jag har alltid älskat mitt jobb men nu känns det inte så längre, säger Rotebäck.
Jacob Kant är lärare på Vimmerby gymnasium där en stor del av undervisningen skett på distans – vilket har lett till en annan typ av oro.
– Jag oroar mig för hur jag ska klara min planering, hur eleverna ska klara sig och hur vi ska få igenom så många som möjligt. Det är på något sätt det stora i yrket som gör att vi orkar med – omtanken för våra elever.
På måndagen kom nyheten att en anställd på en skola i Västervik avlidit i sviterna av Covid-19.
– Det är fruktansvärt tragiskt och det är klart att man blir rädd, säger Vimmerbyläraren Kristin Olsson.
– Man slås av allvaret och vilken utsatt situation det är, men det skjuter man ifrån sig. Med tanke på den risk och exponering som lärare utsätts för vore det skönt om det fanns prioriteringar för vaccin. Man skulle vilja känna sig prioriterad, säger Jacob Kant.
Lärarna menar att de är extra utsatta eftersom de jobbar med barn. Barn beter sig inte alltid som vuxna och även om de försöker hålla avstånd och följa direktiven är det inte alltid möjligt.
– Vi har inget val och kommer inte undan. Vi försöker hålla distans men barnen kommer krypande på oss och vill ha hjälp. Samtidigt är vi som lärare plikttrogna och vi har alltid elevfokus. Det är det som gör att vi står här idag, berättar lärarna på AL-skolan.
– All information vi får till oss säger att vi ska minska våra sociala kontakter men sedan hör jag från en kollega att några elever varit i Stockholm under lovet och så vet jag att på måndag ska jag vara i samma klassrum som dem. Det är klart att det inte känns bra, säger Kant.
Samtidigt upplever lärarkåren på Astrid Lindgrens skola att de fått ta emot kritik när smitta upptäckts på skolan.
– Vi får skäll. Vilka beslut vår rektor än tar så är det någon som inte kommer att tycka om det. Men det kan kanske också handla om föräldrar som har dåligt samvete för att de inte fullt ut gjort det de ska. Men på det stora hela har vi trots allt väldigt förstående föräldrar, säger lärarna.
Kunde eller bör man ha hanterat skolsituationen annorlunda under pandemin? Jacob Kant är tveksam:
– Inte så mycket, de flesta besluten har ändå tagits med elevernas bästa i åtanke.
Ett smått heroiskt uttalandet – hur är det med lärarnas bästa då?
– Du får gärna skriva att jag är heroisk, det låter härligt. Men jag har inte sett på det sättet innan, det slår mig först nu vilken utsatt situation det är, säger han.
