Nick Gertsson bor sedan 2008 i Honolulu, där han både lär ut gitarr och ofta gör spelningar.
Det är en jetlaggad Nick Gertsson som möter tidningen vid sina föräldrars hus en bit utanför Tuna. Han kom för en vecka sedan men Honolulu ligger 11 timmar bakom Sverige och omställningen är svår.
– 36 timmar tog det, ganska exakt runt halva världen. Jag flög från Honolulu till Vancouver och sedan till Toronto, därifrån till Köpenhamn och sedan tog jag tåget till Malmö och efter det tåg till Nässjö och därifrån buss till Vimmerby, säger han.
Senaste Nick var i Sverige var sommaren 2016 och han säger halvt på skoj att han har ett snitt på ungefär en gång vart sjunde år.
– Den här gången berodde det på farsan fyller 80 och morsan 78, då ville jag komma och fira. Det var dags att uppleva Sverige igen men jag hade inte räknat med att det skulle snöa, säger han.
På Hawaii lever Nick Gertsson i princip rock and roll-drömmen efter konstens alla regler. Musiken tog honom ut i världen redan 1992 och då flyttade han till Los Angeles för gå i gitarrskola. Sedan 2008 har han bott i Honolulu och spelat i mängder av olika konstellationer. 2021 släppte han sin första professionellt inspelade EP under eget namn.
– Jag kommer ihåg hur det var här när jag var yngre, man går aldrig ut när det är kallt och det var mycket därför som jag började spela så mycket gitarr, berättar han.
Strömmen är annorlunda på Hawaii och därför tog Nick inte med sig sin förstärkare och sina gitarrpedaler. Han har lånat ihop utrustning och en akustisk gitarr men hans svarta Gibson Les Paul Studio från 1995 (elgitarr) fick såklart följa med.
– Jag checkade inte in den, aldrig, då bryter de halsen av den så det blev mycket tjafs med det, och sen hade jag också ett temporärt pass och det tyckte de inte heller om. Men jag tog mig hit!
"När man var ung tänkte man att det hade varit coolt att hänga med Nicko McBrain (trummis i Iron Maien, reds. anm.) och nu så har man hans telefonnummer. Grejen är ju att det mest är vanligt folk. Vanligt folk som har haft tur, kan man säga", säger Nick Gertsson.
När Nick är hemma i Sverige passar han på att göra en spelning på (nästan) hemmaplan, på Far & Son Pub i Västervik på lördagskvällen.
– Det ska bli häftigt! Jag kommer att köra själv men med bakgrundsmusik och sen blir det lite "storytelling", om var jag har varit i livet och sådär. Det kommer nog att bli ganska intimt, säger musikern.
Nick Gertsson lever ett intensivt liv i Honolulu, där han har en lägenhet fem minuter från stranden, och att flytta hem till Sverige igen är inget han är sugen på. "When are you gonna get a real job?" är en inte helt ovanlig fråga men Nick försörjer sig i huvudsak som musiker. Han jobbar med att lära ut gitarr och spelar live på kvällarna, minst en gång i veckan.
"Jag kommer ihåg hur det var här när jag var yngre, man går aldrig ut när det är kallt och det var mycket därför som jag började spela så mycket gitarr", berättar Nick Gertsson om uppväxten utanför VImmerby.
När han behöver för ekonomins skull kör han också ut mat för Über Eats. Innan pandemin kom spelade Nick med ett coverband som spelade fem timmar per kväll fyra dagar i veckan, i fem år. Då kunde han, inklusive dricks, tjäna omringa 1500 dollar i veckan (15 657 svenska kronor).
– När pandemin kom flyttade trummisen och det var därför jag spelade in min soloskiva där. Sen hade jag ett eget band, Nick Gertsson band, men det funkade inte för jag kunde inte komma överens med trummisen. Vi spelade dock in en liveskiva på min 50-årsådag förra året.
Coverbandet jobbade hårt och hade en repertoar på 350 låtar i alla tänkbara genrer, allt från Slipknot till Van Morisson.
– Jag slutade dricka då. Folk ville höra de svåraste låtarna klockan 3 på natten och man var tvungen att vara fokuserad. Vi jobbade hårt och ibland lärde vi oss tre låtar per dag. Det var någon gång jag inte riktigt hade lärt mig en låt, Tom Sawyer med Rush, men trummisen sa bara att vi kör ändå, "Well Nick, sink or swim!" och det gick åt helvete alltså. Efter det lärde jag mig låten...
Under sina år utomlands har Nick lärt känna och spelat tillsammans med flera av sina idoler.
– Det är helt sjukt när man tänker på det, att man har växt upp och lyssnat på folk som nu är ens vänner. När man var ung tänkte man att det hade varit coolt att hänga med Nicko McBrain (trummis i Iron Maien, reds. anm.) och nu så har man hans telefonnummer. Grejen är ju att det mest är vanligt folk. Vanligt folk som har haft tur, kan man säga.
Som många andra instrumentalister har Nick Gertsson ett särskilt förhållande till sin gitarr. En svart Gibson Les Paul Studio från 1995 har hängt med sedan han köpte den av en kompis för 400 dollar när den var nästan ny. I sitt coverband spelade han live med den i omkring 6000 timmar.
När Nick inte hänger med rockstjärnor håller han kontakten med sina gamla polare från Vimmerby, det var ju trots allt här som allting började.
– När jag började spela fanns det ett band som hette Blacksmith i Vimmerby. De spelade på fritidsgården och gjorde ett väldigt stort avtryck. Gitarristen Johan Nyström var otrolig och man var 10 eller 11 år och stod precis vid scenen. Sen gick jag hem och försökte låta som de gjorde.
Att leva för musiken på sättet som Nick gör både smakar och kostar, menar gitarristen.
– Jag försöker! Men jag har ju offrat mycket för det också, jag har inga barn eller så men jag har en partner sedan tre år tillbaka. Jag vet inte riktigt vad framgång är men för mig var det nog, från början i alla fall, att flytta ut från Sverige och lämna Vimmerby. Men jag tycker att det är kul att komma hem och träffa folk som man inte sett på många år, det är både läskigt och inte att så lite har förändrats.
Kommer det någon ny musik?
– Jag har en duo med en kille som heter Michael Tanenbaum, från Kandada, och vi är inne i studion nu och spelar in några låtar. Mycket av det jag spelar i Västervik kommer vara sådant där hans gitarr finns med i bakgrundsmusiken, säger Nick Gertsson.