Lina Roth doktorerar om superfärgseende

Under sin tid som doktorand har hon undersökt färgseendet hos ryggradsdjur.
Lina har bland annat tittat på hjälmgeckoödlan som lever i Nordvästra Afrika. Arten har stora ögon, i förhållande till sin kropp. Roths hypotes var att den ser färger även på natten.
För att testa om så var fallet, tränade hon geckoödlorna att associera syrsor till olika färger.
Den ena syrsan hade doppats i vatten och den andra i saltvatten. Geckon lärde sig att den goda maten fanns vid det blå fältet.
- Den här geckoarten är ganska liten och äter bara omkring fem syrsor tre gånger i veckan, säger Lina som utförde testerna i källaren i Zoologen i Lund.
Därför hann endast en ljusintensitet provas - svagt månljus. En ljusintensitet då människor inte längre ser färger i mörkret.
- Trots att geckon är så liten så har den anpassat sig till sin miljö. Människan förlorar alltså mot den nattaktiva geckon som härstammar från dagaktiva ödlor.

Bättre än människan
Hur bra ser geckon då? Lina menar att det är möjligt att geckon även kan se färger i stjärnljus, men det är ännu inte bevisat. En av anledningarna till att hjälmgeckon kan se färger på natten är dess stora pupill på natten som släpper in mycket ljus. Människans pupiller kan förstoras 16 gånger från sin minsta area.
- Geckons 150 gånger, säger Lina.
Något annat unikt är Hjälmgeckoödlans pupiller i dagsljus. Människans pupill dras ihop till en mindre prick i starkt ljus. Geckons pupill blir däremot till fyra(!) mycket små punkter i starkt ljus.
- Varför vet man inte, säger Lina.
En hypotes är att det rör sig om ett kamoflage. En vanlig rund pupill är lättare att upptäcka än geckons.
Lina har bedrivit en typisk grundforskning. Skulle man fortsätta undersöka ödlan skulle människan kanske kunna ta fram kameror som kan registrera färger i mörker, förklarar hon.