Efter två veckor i Gydinja i Polen vet alltså Linda Ogebrink att hon hade fel.
- Det är bra.
Det polska barnhemmet med 73 barn i åldrar från tre upp till arton år stämde inte med hennes förutfattade meningar.
- Jag hade tänkt mig något grått och trist, spjälsängar på rad, sträng personal, nästan som ett fängelse.
Men så var det alltså inte på hemmet, dit hon kom med spel och leksaker hon köpt för pengar som blivit över av den reskassa hon fått från Lions.
- Det var jättefint, ljust och fräscht och i varje lägenhet bodde 15 barn i en "familj".
Hon blev glad av att höra musik strömma ur stereons högtalare på högsta volym, överraskad över barnens fina galleri där de kunde måla och att den materiella standarden var så god.
- Stimulansen också. Fröknarna hjälpte till med läxor, de simmade, spelade fotboll, hade en egen idrottslokal och hjälptes åt att laga mat och städa.

"Jag ska läsa hela livet"
I Polen omhändertas långt fler barn än det finns lämpliga fosterhem. Målet för de föräldralösa små, som hamnat på barnhemmet, är att hitta en ny familj.
- De barn som har sina föräldrar kvar träffar dem regelbundet, och det kan handla om att föräldrarna missbrukar eller av andra skäl inte kan ta hand om barnen.
De äldre barnen kan få bo kvar på det statligt finansierade hemmet också efter att de fyllt 18 - om de studerar.
- Jag pratade med en 17-årig kille som börjat fundera på sin framtid och han trivdes så bra på barnhemmet att han sa "jag ska läsa hela livet, så jag får stanna här".
Att kommunicera var förstås inte så lätt. Men broar byggdes över sällskapsspel och när Linda hjälpte till med fraser i engelska.
- Jag hade tänkt mig att barnen skulle vara blyga och inte vilja komma så nära, men det var inte alls så. De satte sig i knät första dan och jag minns när jag kom in första gången - alla ställde sig i en ring runt mig och stod och bara tittade, i säkert fem minuter.
De yngsta hade sin egen, charmiga metod, för att få Linda att begripa polska lite bättre.
- De pratade högt och tydligt, med stora munrörelser nära mitt ansikte.

Lärt mycket
Linda Ogebrink säger att barnen på barnhemmet har det så mycket bättre än de skulle ha haft det i sina hem. Hon kommer senare att besöka ett svenskt barnhem.
- I Göteborg, för att kunna jämföra omhändertagandet av barn i Sverige och Polen. Jag har också varit på behandlingshemmen Elisabetgården och Ekängen, besökt socialförvaltningen för att få veta hur omhändertagande av barn går till och gjort en undersökning på Stångådalen för att se om man är intresserad av barns situation i världen - och det var man.
Hon tycker att hon lärt sig mycket under arbetet.
- Hur svårt det kan vara att se när barn mår dåligt, hur lång processen är innan barn omhändertas och kan placeras i fosterfamilj, hur mycket människor ändå gör för sina barn - och hur mycket det krävs av en när man fått barn. Det handlar verkligen om att sätta barnet i fokus.