"Musiken är magisk men vad som är ännu mer magiskt är vi människor som skapar musiken och gör att den får leva", säger Linnéa Jonasson.
Via musikhögskolan i Malmö och kantorsutbildningen i Oskarshamn hamnade Linnéa Jonasson, uppväxt i lilla Nykil utanför Linköping, till slut i Vimmerby. Sedan drygt ett år tillbaka jobbar hon som kantor men det var inte de svarta och vita tangenterna som först lockade in henne i musikens värld.
– Jag började egentligen min musikbana med att spela trumpet, när jag var tio år. Jag satsade på det och tänkte att jag skulle se vart det kunde leda. Efter ett tag kände jag att jag ville utöva musik på ett bredare sätt, vilket kyrkomusiken inbjuder till, säger Linnéa när Vimmerby Tidning träffar henne i kyrkan.
Hon beskriver sitt musikintresse som brett men just kyrkomusiken har hon haft med sig ända sedan hon som barn såg sin mamma stå framför en kör.
– Min mamma är också kyrkomusiker, jag hade en bra bild av vad det var och jag saknade mina rötter. Jag brukar säga att musikutbildningar har gett mig mycket, men min mamma har gett mig mer. Sättet att ha musiken som redskap för glädje och välmående har jag med mig därifrån, säger Linnéa Jonasson.
På kantorsutbildningen i Oskarshamn fick hon kämpa hårt med att lära sig piano och orgel, vilket är en förutsättning för att vara kyrkomusiker. Hon har efter examen 2017 jobbat i bland annat Södra Tjusts pastorat men tjänsten som kantor i Vimmerby lockade och om en knapp vecka går flyttlasset hitåt.
– Jag tycker om Vimmerby och det finns en "Det löser vi-"mentalitet som jag gillar här. Alla hjälps åt och den inställningen verkar finnas överallt här. Det är speciellt och det känns jättebra att flytta hit, säger 32-åringen.
Själva jobbet beskriver Linnéa som relativt spretigt. Det innefattar alltifrån att leda körer och förbereda för det till att ha kontakt med närstående vid begravningar och par inför bröllop och dop. Vad som är roligast och mest givande är svårt att svara på men just kören ligger henne extra varmt om hjärtat.
– Jag tycker att det är kul att spela orgel men att leda en kör när det verkligen funkar, det älskar jag. Det bästa med mitt jobb är den tredje dimensionen som kyrkan faktiskt ger, här får vi förena både musik, ord och tro. Det blir något alldeles särskilt, säger Linnéa.
På kantorsutbildningen i Oskarshamn fick Linnéa kämpa hårt med att lära sig piano och orgel, vilket är en förutsättning för att vara kyrkomusiker. Hon beskriver det som en kamp och säger också att man som musiker aldrig är fullärd.
32-åringen leder både Vimmerby kyrkokör och Frödinge kyrkokör, två timmar per kör och vecka, och har sedan start varit en populär körledare. Målgruppen, menar hon, är alla som vill eller är nyfikna på att sjunga.
– Den som har en längtan efter att få uttrycka sig och upptäcka sång. Kör är speciellt eftersom man blir lite anonym bland alla röster men samtidigt utgör en viktig del av helheten. Jag tror egentligen att det är så många fler som skulle tycka om att sjunga i kör än som gör det idag. Det kan vara läskigt men där har jag ett ansvar som körledare och jag bara hoppas att jag lyckats skapa ett utrymme där folk känner att de vågar testa. Man måste få ta i från tårna och sjunga fel, då lär man sig längs vägen, säger Linnéa.
En del av filosofin är också att musiken egentligen bara är ett redskap för någonting annat.
– Den är magisk men vad som är ännu mer magiskt är vi människor som skapar musiken och gör att den får leva. Samtidigt tror jag att jag tar musiken på väldigt stor allvar och jag vill att kören ska sjunga det bästa de kan, även om jag inte tror att jag är en sträng körledare. När de själva upptäcker hur bra det låter blir de så himla glada och det är så härligt att se hur mycket musiken betyder, säger Linnéa.
Linnéa bytte trumpeten mot orgeln, men hon spelar fortfarande trumpet och hoppar ibland in som lärare på Kulturskolan i Hultsfred.
Undantag förekommer men medelåldern i körerna är relativt hög. Nya medlemmar är alltid välkomna men Linnéa tror att det finns vissa fördomar kring att sjunka i kyrkan jämfört med att sjunga i andra körer.
– Det är tråkigt om folk känner sig avskräckta från kyrkomusik, för precis som alla andra låttexter handlar det om livet och att vara människa. Det är inget farligt att sjunga om Gud, även om man själv tvivlar eller inte tror alls. Till kyrkan kan man faktiskt även komma med sitt tvivel. Tvivel är också en del av att vara människa, det går ihop med tro, säger hon.
Hon beskriver körsången som ett kulturarv som måste bevaras och säger att det är någonting hon vill jobba för.
– Vi får inte låta körsången dö. Jag hoppas på att här i trakterna kunna samverka med både andra körer, musiker, föreningar och andra. Vi måste ta fram det coola i det vi håller på med och också våga visa hur coolt det är, säger Linnéa Jonasson.
Linnéa Jonasson spelar upp en bit ur musiken från Bröderna Lejonhjärta, som hon nyligen framförde i samband med en begravning.
