Han fyller 30 den dag vi ses. Har en termin kvar på lärarhögskolan i Jönköping. Kanske kan det tyckas märkligt att han överhuvudtaget vill sätta sin fot i en skola igen. Eller?
- Den fysiska byggnaden, skolan där jag gick på mellan- och högstadiet, den är fortfarande laddad. Och jag skulle inte kunna tänka mig att undervisa på mellanstadiet, men det finns flera skäl till det.
Idag ser han att han kan använda sig av sina erfarenheter i sitt framtida yrke, att han kan bli lyhörd för signaler alla inte ser, att det kommer att bli svårt att ljuga för honom. Han säger att han vill bli en lärare som gör skillnad.
En sån lärare som han fick som mentor på gymnasiet. Hon var en aha-upplevelse. Han visste att sådan ville han också bli. Gymnasiet, som blev vändpunkt och läkande plåster efter sex års utanförskap och utfrysning på låg- och mellanstadiet.
- Det förekommer naturligtvis mobbning även på gymnasiet, men där är det ändå mera tillåtet att vara annorlunda. Där fanns fler som tyckte om att läsa böcker och var intresserade av historia.
För Daniel Roth blev det en kalldusch att börja i fyran i Vimmerby. Skolan, som varit inget annat än rolig under lågstadieåren i Pelarne, ville han snart inte gå till.
Livet efter mobbningen
- Jag blev mobbad i skolan och det var ett rent helvete. Nu kan han säga det som länge var onämnbart. Daniel Roth har kommit så långt att han inte längre skäms - han förstår till och med att det inte var hans fel. Och nu ska han tillbaka till skolans värld. Som lärare.
Så jobbar vi med nyheter